Jag gillar inte när träning floreras av prylar och teknik. För mig ska det vara lättsamt och ostrukturerat. Jag tänder av direkt när det blandas in målsättning, exakta värden etc. Jag vet att många känner att vissa pass inte räknas för att klockan inte varit med och räknat, att det inte finns dokumenterat. Och det är ju lite tragiskt. Någonstans har träningsglädjen försvunnit då känner jag. Träning för mig är som ett intresse. Som musiken är för Tomas, som målning är för en annan. Jag är inte direkt ute och tränar - jag uppfyller mig med glädje!
 
MEN något jag har velat ha koll på ibland är att veta hur långa vissa sträckor är. Och vart jag är nånstans, för det har jag inte alltid koll på.
 
Så nu har jag blivit med pryl - en träningsklocka från TomTom (köpt på cykelkraft.se). Den var på rea, halva priset, annars hade jag aldrig någonsin köpt mig en. Alldeles för dyrt för något ganska onödigt egentligen. Den lät i alla fall rimlig i funktioner och användning och passar nog mig bra! Däremot fungerar den tydligen inte så bra i skog (med träd som stör gps) så det var ju lite träligt men öppna vägar ute på landet kanske fungerar. Får se.
 
 
Däremot har jag aldrig ägt en armklocka så att ha något på armen är väldigt ovant. Den känns enorm. Men oerhört lättmanövrerad. Jag har gått runt med den hemma nu halva dagen, sen jag fick den, för att vänja mig. Nu väntar jag på att värmen ska lätta så att jag kan ta en joggingtur och pröva den!
 
 
Jag kan förstå hur en kan fastna vid siffror och statistik när en kan mäta så himla mycket i livet. Jag kan också se det roliga i statistik och diagram. Men jag har lovat mig själv att absolut inte fastna i något sådant.
 
Jag menar - mäta sömnen??