Februari inleddes med ett långpass. Det är lite så vardagarna ser ut nu - läsa och plugga varvat med träning. Inte så jättemycket intressant att dokumentera. 
 
Imorse började jag med att läsa mellan 9-11 och sen gav jag mig ut tillsammans med Tomas ut i skogen med siktet inställt på långpass, för min del. Vi påbörjade 9.7-slingan för att den är väldigt mysig att springa. Jag försöker vänja Tomas vid långpass-tempo så vi drog ner ordentligt på farten. Jag hade även väldigt märkbar träningsvärk i benen så det var illa tvunget. Även om Tomas fick småpanik av det långsamma tempot..:P
Längre rundor får man helt enkelt se som meditativa, utan stress. 
Vi skiljdes sen åt efter cirka 6.3 km där Tomas sprang hem och jag fortsatte.

 
 
Fram till 8.5 km sprang jag till skogs men hade siktet på att springa vidare ut. Jag vill inte springa ensam i skogen längre, här i stan. Tyvärr. 
Benen kom igång och med ett långsamt tempo blir jag som en liten maskin till slut. Benen bara rullar på. Lägger märke till lite trötthet och träningsvärk men det påverkar inte eller saktar ned. Det bara rullar. 
Dessutom gick vädret från soligt och vindstilla i början med Tomas, till att börja snöa ymmigt i slutet. Men temperaturen var perfekt! Det är ganska härligt att vara ute vid väderomslag.
När jag kom hemåt mot huset såg jag att klockan stod på 12.6 km och ojämt  kan det ju inte bli så jag tog ett litet extra varv kring hyreshusen. 
Blev ju relativt jämt till slut :) Jag börjar sakteligen komma tillbaka till mina längre rundor. Men jag håller koll så jag inte svävar iväg för snabbt och sliter på mitt knä igen. Två 9-rundor och två 10-rundor samt denna till räkning. Bra stadigt ökning.
 
Tiden blev också viktig idag. I och med att vi började i skogen så tog det längre tid såklart för de första 8 km. Trail tar tid. Så idag blev det också en tidsspärr sprängd genom att kroppen var igång 1.5 timme. Antal km är inte alltid det som räknas utan att kroppen får vara i rörelse under en viss tid. Så idag blev det lite både och!
 
kvällspyjamas på
 
Resterande dag har jag varit ensam hemma. Har läst mer, stretchat däremellan pga urusel hållning när jag hänger över böckerna. Har redan problem med axlarna och det blir inte bättre med sluttande hållning. Så till och från ligger jag på golvet och rullar på foam-rollern och gör enkla yoga-övningar. Mot kvällen sen gjorde jag ett mer ordentligt yogapass. Även benböjarna och höfterna värker varje dag så jag försöker verkligen rätta till det. Det håller mig ofta vaken om nätterna. 
 
Så överlag - bra dag! Fick dessutom inställd lektion imorgon så även fredagen blir hemmaplan med böcker. Skönt det med :)
Det känns som att kroppen ska sprängas idag. Jag har haft ett sådant ångestpåslag denna helg. Blandat med oerhört bra stunder också, såklart. Men det är ju de dåliga stunderna som fastnar. 
 
När det blir såhär så märks det ganska snabbt här hemma. Jag går runt och städar hela tiden. Sitter inte still. Upp och ner från stolen. Plockar undan, ställer saker rakt, viker ihop kläder, rensar saker etc.
 
Låter ju renligt och bra men det är kontrollbehovet som pockar. Som jag sa till Tomas igår när han undrade vad som hände - "Har jag inte kontroll på X så kan jag iaf kontrollera sakerna omkring mig". Detta kan appliceras på städning, mat, träning, studierna- allt som går att kontrollera. Pajjar ett område så överkompenserar jag med något annat för att känna att jag kontrollerar NÅGOT. Liksom strukturera, organisera, planera. 
 
Jag har fastnat i mina tankar och det är så svårt att släppa något man har börjat analysera. Det håller mig vaken, gör mig stressad. Det gör mig illamående. Det liksom kryper i kroppen, du kan känna pulsen slå så hårt. Just detta ämne som jag har i huvudet har varit konstant i över ett år. Ett område jag inte kan prata om med någon annan än Tomas just nu. Det är saker som jag har tryckt undan i flera år men som kom som ett stresspåslag för cirka 1.5 år sen och fastnat där. Jag insåg att det var en stor klump inom mig som jag trodde inte påverkade mig. Men det gör det tydligen. Eftersom vi pratar mycket med varandra om allt så har jag kunnat se närmare på det. Och nu kan jag alltså inte gå vidare riktigt. 
 
Sådär, då har jag skrivit av mig. 
Just nu är jag ensam hemma så det är jobbigt men jag tror Tomas kommer om en-två timmar.
 
Allt detta gör mig nervös inför yoga-retreatet som är om 3.5 vecka. Där det kommer vara långa stunder av tystnad, ingen distraktion på hela helgen av varken böcker, papper och penna, musik etc. Jag tror det kommer att komma fram oerhört mycket känslor och jag kommer inte hålla trycket. Jag bara hoppas att jag känner mig bekväm nog att släppa ut det bland okända personer. Bli tvingad till reflektion tillhör inte vardagen direkt så det blir intensivt. Speciellt efter den här perioden.
-------------------
Annars i helgen så har det inte hänt mycket. Väldigt lugnt för båda. Igår var jag ute på vift en del med både promenader och stros inne på Mirum. Bara sådär planlöst. Väldigt skönt! Pluggat lite grann, yogat. Faktiskt suttit vid målarblocket en del. Vi har dragit igenom 3 filmer vilket är rekord eftersom jag inte har ro att sitta framför film annars. 
Idag började jag med morgonlöpning tillsammans med en pod (om vanor passande nog) och i ett söndagslugnt city. När frukosten hade smält tog jag ett kort benpass som läspaus. Och nu har lunchen gått ner. 
 
Får se vad resterande dag bjuder på. Lite förberedelser för heldag i Valla imorgon är en sak.
 
Viss planering är givande och bra, som tur är!
psykisk ohälsa, söndagsreflektion,
I onsdagskväll var jag själv hemma och skulle vara det över natten. Sambon var ute till skogs med vänner för övernattning som jag egentligen skulle med på men sen förra veckan har jag känt "Nej inte mer, jag orkar inte". Det har varit en väldigt flängande och planerande senaste veckorna med aktiviteter och övernattningar varannan natt på antingen landet hos föräldrarna eller hos svärfamilj, skärgård etc. Magen strular jämt kring dessa omställningar, maten är svår att planera och blir fel, jag kan inte heller sova ordentligt. Till slut kommer jag inte längre upp från golvet.
 
Det blir för stressigt i kontrollmänniskan Maria helt enkelt och energin finns inte. I vanliga fall behöver jag 1-2 dagar av vila efter en social grej, som kan vara allt från en fika till en övernattning, vilket det inte har blivit nu under sommaren.
 
Så denna vecka bestämde jag mig för en hemmavecka! Ja, förutom en spontansväng till Lugnet måndag till tisdagsmorgon när jag fick låna Lindas hus över natten. Det kunde jag verkligen inte tacka nej till! Fick en joggingrunda på måndagen utmed hästhagarna och fick röja lite bland ogräsen igen. 
 
Men kom hem på tisdagsmorgonen kl 9 iaf. Jäkligt trött efter att ha varit (ofrivilligt) vaken till kl 4 på morgonen.. Tur att katten kom ner till mig under natten så jag fick något att klappa. 
 
Åter till rubriken. Så i onsdagskväll hade jag tänkt en skön myskväll för mig själv med film. Lagade bra mat osv men ändå gick det överstyr. Så jag googlade retreat igen som jag har gjort i många år men aldrig vågat bokat. Men jag känner verkligen att jag behöver en utmaning, nya insikter och upplevelser, våga utlämna mig till nya saker. 
 
Yoga och meditation är inte nytt för mig i det stora hela men att göra det i grupp, få undervisning och på ett mer seriöst sätt är nytt. Jag som hatar att vara ny på saker! Vara i grupp, synas! Prestera! Fy. Så imorse bokade jag in  mig på en 3-dagars 22-24 september nere i Småland. Perfekt till min födelsedag 22 sep tänkte jag.
 
Kort utklipp från hemsidan:

"Här har vi 15 timmars undervisning fördelat på 8 lektioner. Undervisningen omfattar klassisk yoga, andningsövningar, koncentrationstekniker, djupavspänning och meditation, bl.a. Energins Källa® och Inre Stillhets-versionen Returning®. Lördag kväll hålls ett föredrag.

Under lördag och söndag förmiddag har vi cirka 1½ timme Karma yoga, och lite söndag eftermiddag också. Karma yoga innebär att du deltar i det praktiska arbetet kring retreatcentret t ex i trädgården, i köket eller med hästarna.

På fritiden kan du njuta av den vackra småländska naturen; gå promenader i skogen, paddla kanot, rida på våra hästar – eller vila i pyramiden."

Så förväntansfull! Har anmält mig i alla fall och väntar på bekräftelse bara. Det som lockade var dels Småland, längden på retreatet, innehållet självfallet och så studentrabatten. Är ju inte billigt sånt här. Men jag ser det som en tidig födelsedagspresent till mig själv. 
 
Denna helg innefattar även stunder av totalt tystnad. Inga störningsmoment som böcker, tidningar etc eller kaffe, te osv. 
Tystnaden kommer jag behöva. Tvingas gå igenom saker, reflektera. Tystnad är oerhört starkt och läskigt, det går liksom inte att komma undan tankar och känslor. Jag har svårt att ta hand om känslor, det är en stor del i mitt problem med maten eftersom jag känsloäter. Så jag tror jag behöver detta. Jag behöver bemöta känslorna och gå igenom hela känslospektrat utan att stoppa flödet och mota bort det.
 
 
lite motigt att behöva vara utan böcker och kaffe dock hehe
 
psykisk ohälsa,