Det känns som att kroppen ska sprängas idag. Jag har haft ett sådant ångestpåslag denna helg. Blandat med oerhört bra stunder också, såklart. Men det är ju de dåliga stunderna som fastnar. 
 
När det blir såhär så märks det ganska snabbt här hemma. Jag går runt och städar hela tiden. Sitter inte still. Upp och ner från stolen. Plockar undan, ställer saker rakt, viker ihop kläder, rensar saker etc.
 
Låter ju renligt och bra men det är kontrollbehovet som pockar. Som jag sa till Tomas igår när han undrade vad som hände - "Har jag inte kontroll på X så kan jag iaf kontrollera sakerna omkring mig". Detta kan appliceras på städning, mat, träning, studierna- allt som går att kontrollera. Pajjar ett område så överkompenserar jag med något annat för att känna att jag kontrollerar NÅGOT. Liksom strukturera, organisera, planera. 
 
Jag har fastnat i mina tankar och det är så svårt att släppa något man har börjat analysera. Det håller mig vaken, gör mig stressad. Det gör mig illamående. Det liksom kryper i kroppen, du kan känna pulsen slå så hårt. Just detta ämne som jag har i huvudet har varit konstant i över ett år. Ett område jag inte kan prata om med någon annan än Tomas just nu. Det är saker som jag har tryckt undan i flera år men som kom som ett stresspåslag för cirka 1.5 år sen och fastnat där. Jag insåg att det var en stor klump inom mig som jag trodde inte påverkade mig. Men det gör det tydligen. Eftersom vi pratar mycket med varandra om allt så har jag kunnat se närmare på det. Och nu kan jag alltså inte gå vidare riktigt. 
 
Sådär, då har jag skrivit av mig. 
Just nu är jag ensam hemma så det är jobbigt men jag tror Tomas kommer om en-två timmar.
 
Allt detta gör mig nervös inför yoga-retreatet som är om 3.5 vecka. Där det kommer vara långa stunder av tystnad, ingen distraktion på hela helgen av varken böcker, papper och penna, musik etc. Jag tror det kommer att komma fram oerhört mycket känslor och jag kommer inte hålla trycket. Jag bara hoppas att jag känner mig bekväm nog att släppa ut det bland okända personer. Bli tvingad till reflektion tillhör inte vardagen direkt så det blir intensivt. Speciellt efter den här perioden.
-------------------
Annars i helgen så har det inte hänt mycket. Väldigt lugnt för båda. Igår var jag ute på vift en del med både promenader och stros inne på Mirum. Bara sådär planlöst. Väldigt skönt! Pluggat lite grann, yogat. Faktiskt suttit vid målarblocket en del. Vi har dragit igenom 3 filmer vilket är rekord eftersom jag inte har ro att sitta framför film annars. 
Idag började jag med morgonlöpning tillsammans med en pod (om vanor passande nog) och i ett söndagslugnt city. När frukosten hade smält tog jag ett kort benpass som läspaus. Och nu har lunchen gått ner. 
 
Får se vad resterande dag bjuder på. Lite förberedelser för heldag i Valla imorgon är en sak.
 
Viss planering är givande och bra, som tur är!
psykisk ohälsa, söndagsreflektion,
I onsdagskväll var jag själv hemma och skulle vara det över natten. Sambon var ute till skogs med vänner för övernattning som jag egentligen skulle med på men sen förra veckan har jag känt "Nej inte mer, jag orkar inte". Det har varit en väldigt flängande och planerande senaste veckorna med aktiviteter och övernattningar varannan natt på antingen landet hos föräldrarna eller hos svärfamilj, skärgård etc. Magen strular jämt kring dessa omställningar, maten är svår att planera och blir fel, jag kan inte heller sova ordentligt. Till slut kommer jag inte längre upp från golvet.
 
Det blir för stressigt i kontrollmänniskan Maria helt enkelt och energin finns inte. I vanliga fall behöver jag 1-2 dagar av vila efter en social grej, som kan vara allt från en fika till en övernattning, vilket det inte har blivit nu under sommaren.
 
Så denna vecka bestämde jag mig för en hemmavecka! Ja, förutom en spontansväng till Lugnet måndag till tisdagsmorgon när jag fick låna Lindas hus över natten. Det kunde jag verkligen inte tacka nej till! Fick en joggingrunda på måndagen utmed hästhagarna och fick röja lite bland ogräsen igen. 
 
Men kom hem på tisdagsmorgonen kl 9 iaf. Jäkligt trött efter att ha varit (ofrivilligt) vaken till kl 4 på morgonen.. Tur att katten kom ner till mig under natten så jag fick något att klappa. 
 
Åter till rubriken. Så i onsdagskväll hade jag tänkt en skön myskväll för mig själv med film. Lagade bra mat osv men ändå gick det överstyr. Så jag googlade retreat igen som jag har gjort i många år men aldrig vågat bokat. Men jag känner verkligen att jag behöver en utmaning, nya insikter och upplevelser, våga utlämna mig till nya saker. 
 
Yoga och meditation är inte nytt för mig i det stora hela men att göra det i grupp, få undervisning och på ett mer seriöst sätt är nytt. Jag som hatar att vara ny på saker! Vara i grupp, synas! Prestera! Fy. Så imorse bokade jag in  mig på en 3-dagars 22-24 september nere i Småland. Perfekt till min födelsedag 22 sep tänkte jag.
 
Kort utklipp från hemsidan:

"Här har vi 15 timmars undervisning fördelat på 8 lektioner. Undervisningen omfattar klassisk yoga, andningsövningar, koncentrationstekniker, djupavspänning och meditation, bl.a. Energins Källa® och Inre Stillhets-versionen Returning®. Lördag kväll hålls ett föredrag.

Under lördag och söndag förmiddag har vi cirka 1½ timme Karma yoga, och lite söndag eftermiddag också. Karma yoga innebär att du deltar i det praktiska arbetet kring retreatcentret t ex i trädgården, i köket eller med hästarna.

På fritiden kan du njuta av den vackra småländska naturen; gå promenader i skogen, paddla kanot, rida på våra hästar – eller vila i pyramiden."

Så förväntansfull! Har anmält mig i alla fall och väntar på bekräftelse bara. Det som lockade var dels Småland, längden på retreatet, innehållet självfallet och så studentrabatten. Är ju inte billigt sånt här. Men jag ser det som en tidig födelsedagspresent till mig själv. 
 
Denna helg innefattar även stunder av totalt tystnad. Inga störningsmoment som böcker, tidningar etc eller kaffe, te osv. 
Tystnaden kommer jag behöva. Tvingas gå igenom saker, reflektera. Tystnad är oerhört starkt och läskigt, det går liksom inte att komma undan tankar och känslor. Jag har svårt att ta hand om känslor, det är en stor del i mitt problem med maten eftersom jag känsloäter. Så jag tror jag behöver detta. Jag behöver bemöta känslorna och gå igenom hela känslospektrat utan att stoppa flödet och mota bort det.
 
 
lite motigt att behöva vara utan böcker och kaffe dock hehe
 
psykisk ohälsa,
Igår hade jag en dag som kan beskrivas som ganska perfekt, för mig. Får jag önska fritt gällande en bra dag ska den innehålla långpass i skogen, yoga, läsning, möjlighet att spela inspirerande bakgrundsmusik och få ha egentid. 
Egentid har jag ganska ofta här hemma då sambon är iväg och spelar trummor varannan dag, eller mer, och i flera timmar. Igår var han iväg mellan 12-19 så jag hade i princip hela dagen framför mig. Ofta blir dessa dagar lite långsamma och sega eftersom man ändå har vant sig vid sällskap. Men igår gjorde jag en bra dag utav det!
 
Morgonträningen fick ge vika för tröttheten så jag kom ut i skogen vid 12 istället. Jag drog ner förväntningarna och tänkte bara springa så långt jag orkade. Jag brukar köra på känn men rätt inställning från början krävs också. Men jag kom igång, blev inspirerad och hittade nya roliga stigar! Håller mig till häststigar och små gångstigar som inte tillhör motionsspåren. Detta ger en känsla av frihet och att man är ute i storskogen. Sprang till en pod, om tarmflora och magbakterier (intressantare än vad det låter!), och kom tillbaka lagom när den slutade 53 minuter senare.
 
fötter från skogslöpning är inte vackert alls. blött, lerigt och med vattenblåsor.
 
Hemma sen satte jag igång lite musik och yogade en stund för att sträcka ut ben och kropp. Fötterna får kämpa på i skogen så dem var trötta men benen behövdes gå igenom kände jag. 
 
solen sken igenom tills åskregnet kom och öste ner som en vattenvägg. underbart!
 
Sen blev det lagom till lunch - stekte upp spenat och haricot lite snabbt med havre-matlagningsgrädde och vitlökskrydda. Serverades på den vanliga bädden av isbergssallat och äppelcidervinäger, tillsammans med surkål och burgare.
 
 
Klockan hann passerar tre och jag fick bråttom till Willys innan den värsta rusningen men den hamnade jag i ändå - midsommarhandling deluxe. För min egen del skulle jag laga ugnsrostat till mig och Tomas så det var bara att tränga sig in.
Hemma sen satte jag mig med musik och akvarellblocket fram tills Tomas kom hem efter 19.
 
 
Inget seriöst utan mer tidsfördriv och avstressning. Färg är inte mitt område men det är ganska roligt, eller det har börjat bli det i alla fall. Det känns fortfarande som ett barn har kladdat med målarfärg. 
Men denna tisdag var perfekt. Fick med alla delar jag ville och mår bra av!
 
Fram tills natten då både jag och Tomas snurrade runt större delen inatt utan bra sömn.