Jag har öppnat - stängt - öppnat - stängt varje nytt inlägg. Tänker "nu ska jag skriva!", öppnar en blank sida, tänker " men varför? så ointressant, vem läser", stänger ner.
 
 
Mellan lördag och måndag har jag varit på på landet, ute på Lugnet i Getå med föräldrar och hund. Sommarlov. Ledig. Utan dator, bara skönlitterära ( av egna val) böcker. Firat mamma i förskott i två dagar. Åby Krog lördagkväll. Heldag på söndagen i Thunderbirden, till Bergs och Norsholm.
 
 
Oates, Calvino, Woolf, Wägner, Benedictsson
 
Som förvisso slutade med bärgarbil 5 km hemifrån pga bolmande bil som inte gick att stänga av.
Men som i slutändan gick bra.
 
från exakt ett år sen. inte lika grönt nu...
 
Trädgårdsröj och egentid söndagkväll och måndagmorgon. Skogsspring och histaminreaktion. Glädjerus när regnet smattrade imorse. Äntligen! Kunde andas. Vovven var på lekhumör igen.
 
Hemma igen pga tid att passa i stan. Den planerade hypnoanalysen blev reiki-behandling, som blev så stark att jag trampade hem istället för att gå till gymmet. Tung i kroppen som inte riktigt lydde efteråt men avslappnad i själ och huvud. 
 
Behandlingen går både framåt och stilla. Men jag är kvar. Det är rekord med tanke på tidigare behandlingar. Men det beror förmodligen på att hon individanpassar. Sätter mig inte i ett fack som traditionella vården gör. Sätter mig inte i ett program "som ska fungera för alla" utan att lyssna på vad som passar mig. Hon läser av, frågar, ställer inga krav på att jag ska forma min egen behandling. Som vården alltid gjort. Hon ser sina klienter.
 
Även om vi idag körde tyst behandling pratar vi alltid innan och efter. Hon vill utreda mig för PTSD och jag tänkte "Ja. Äntligen". Så länge jag har tänkt på det. Men det är svårt att ta till sig. Som så många andra är man ilurad att så länge man har en fungerande vardag utåt så är inget fel, eller så är man inte värdig hjälp, eller bli tagen på allvar. Men hon ser mig som sagt och lyssnar, ser till varje person.
Tror jag blev lättare i kroppen efter det. Då kommer hon kunna strukturera upp behandlingen på ett annat sätt, då den ser annorlunda ut än mot vanlig. 
 
Så ett steg fram. Eller i alla fall inte bakåt.
 
Så. Ett första inlägg detta sommarlov. Lite roligare inlägg emellanåt kommer. Har ju väldigt roliga dagar också, bara att kameran inte alltid hänger med :)
psykisk ohälsa,
 
Mellan den 23 och 24 var jag och Tomas på hans familjs landställe för lite egentid och minijul. Vi låg mestadels i soffan och kollade på teve men det var mysigt. Vi har ju ingen teve så det blev liksom något annat. Ingen dator, inget internet, ingen skola. Bara vara. Lite kallt men det hör ju till. 
 
 
Vi tog ett teveavbrott för att sätta oss vid brasan ett tag. Öppnade varsin julklapp, spelade UNO, samtalade och njöt av värmen.
 
 
Morgonen därpå mötte vi julaftonen såhär - fin blå himmel över Glan, lätt is och behagligt väder.
 
 
Runt 12 kom jag hem till familjen ute i Kolmårdsskogarna. Halva julen låg jag i migrän men mot kvällen kunde jag vara någorlunda social igen. Som tur är så är vi bara vår familj vid jul så det var lugnt ändå. Spelade spel till midnatt tills ögonen grusade.
 
 
Juldagen började disigt med några spår av snön..
 
 
 Jag satt med kaffet och skrev på essän till filosofin och försökte piggna till, som synes.
 
 
Sen tog jag en längre tur i skogen!
 
 
När jag var nästan hemma igen såg jag att jag låg på 7.4 och så kan man ju inte stanna så jag sprang en slinga fram och tillbaka tills det kom upp till 8 km. Jämt och fint. 
 
Julaftonen var lugn men med inneboende stress. Har sovit dåligt i två veckor nu och migränen var förmodligen ett utslag av det. Jag känner fortfarande av den tyvärr och sover skit. Jag stretar med essän och hemtentan i konsten men lite varje dag så ska det vara klart någon gång.
 
-------------------------------------
 
Idag fyller min fina partner år så morgonen har gått åt att göra frukost, spela UNO till kaffet och umgås. Snart ska vi träna och sen iväg till hans familj för firande. Torsdagen kommer gå i ett svep med andra ord, som dessa mellandagar tenderar att göra:)
Fler dagar på Lugnet insamlat på semester/sommarlovskontot.
 
 
morronkaffet innan skogsrundan
 
Imorse långpass med Linda med målet till Lilla Älgsjön för bad och sen hem igen. Det blev mitt första bad på 2 år... Bra premiärval ändå.
 
försökte klistra ihop bilderna från eniros kartor för att få en helhet. enkelväg ca 6.8 km (och så hem igen då)
 
lite möra efter svalt bad men kroppen kom igång igen. men båda var lagom sega på hemvägen. det var toppen med sällskap! bra löpar-anda och pepp hela vägen. så himla roligt att dela en naturupplevelse med en vän!
2 timmar iväg blev det så vi kom hem till 11.
 
Jag som alltid springer på kaffe och tom mage hade en god frukost att se fram mot. Vid lunchtid förvisso men frukostmat sitter bra ibland!
 
Lagat mat till föräldrarna, heldag med trädgårdsskötsel igen tills kroppen värkte.
 
Mår så bra ändå! Alltså skogen <3 Kan inte förklara nog med ord vad den gör med en. Det är mitt andra, eller första, hem.