men det är fortfarande lite fram och tillbaka. Jag räknar ned, till sista terminsdagen och särskilt sista dagen i nuvarande sista teoretiska kurs, men blir också stressad vid sidan av lättnaden.
 
Snart tre år av studier är avklarade. Tre år av att veta vart jag ska om morgonen, vad jag göra och vad jag har framför mig. Nu slängs jag ut ännu en gång i arbetssökandet och det börjar kännas. Den som inte varit arbetslös långa perioder, och varit i processen att söka jobb gång på gång utan direkt framgång, vet inte hur nedbrytande det är. Man får inte automatiskt arbete bara för att man pluggar. Man har bättre chans, men de jobb som man nu kan söka kan ju även alla andra med samma, eller liknande, utbildning få tag i. Jag märker att människor tror man får ett smörgåsbord efter examen. Men nej, inte här. Man får fortfarande slåss om platser.
 
Därmed sagt är inte en kandidat bortkastad. Att studera vid universitetet har gett mig mer än kulturvetenskap. Att ta del av universitetsvärlden är inte endast att bli mer bildad i ett visst ämne. Jag ser det som mer än så faktiskt, utan att låta förmer. 
Det är en personlig utveckling. Och om man är öppen för det så är det även en utveckling i kritiskt tänkande. Jag tror de flesta blir mer ödmjuka (om man är öppen i sinnet). Självförtroendet byggs på successivt. Självdisciplinen slipas ytterligare.
 
Men något mer som jag är tacksam över är vetskapen om vad jag INTE vill göra. Jag har mer o mer sållat bort vad jag inte vill arbeta med, eller vad jag inte vill använda min arbetstid med. Relaterat till detta har jag även börjat få flera arbetsområden på min lista över vad jag VILL jobba med. Det är underbart! Min sista kil i verket är att våga söka också. Jag tvivlar fortfarande över vad jag har kompentens till och mitt självförtroende är fortfarande lite svagt men det har verkligen byggts upp under dessa 3 år så jag tror att denna arbetslösa period kommer bli lättare att hantera än den för 10 år sedan som (tillsammans med andra saker) satte mig i depression. 
Jobb söker jag, även spritt ute i landet. Får se var man hamnar till slut. Lite spännande ändå.
 
Bloggen kommer nog förbli lite tom. Jag skriver endast i mitt block. Papper och penna. Ocensurerat och fritt. Jag trivs mycket bättre med det och mår bättre av att inte sitta vid en skärm. Har dessutom blivit mer diskret av mig och har inget behov av att dela med mig av saker. Blir dessutom tveksam till vissa saker för det börjar kännas skumt och skevt att någon läser utdrag ur tankar och liv och därifrån drar slutsatser eller formar sig en bild. Ej bekväm med det och delar hellre med mig saker till dem jag litar på. 
 
 
Så det är med blandade känslor jag träder in i mars men det börjar vända till det positiva och jag är så spänd på vad månaderna har att erbjuda!
 
 
 
förhoppningsvis flera spontana dagar på tomas landställe <3