Igår gjorde jag en liten smygstart inför kommande termin. Jag har fortfarande jullov men vill såklart få koll på litteratur osv inför kommande kursstart den 22/1. På torsdag ska C-uppsatsen laddas upp och på fredag kommer opponeringsschemat så då kommer det arbetet uppta min tid, fram till opponeringen den 17/1. SEN kan jag förhoppningsvis lägga termin 5 bakom mig och se framåt. 
 
Igår var jag på uni.biblioteket och lånade första omgången böcker till kommande kurs. Denna termin är relativt valbar så jag har de första 10 veckorna tre fristående kurser i Svenska språket 1 och resterande 10 veckor av terminen har jag praktik på Norrköpings Stadsbibliotek, som jag ansökte om själv. Så egentligen kommer jag endast vara på universitetet fram till siste mars, vilket känns konstigt efter 2.5 år. Men jag ser fram mot denna termin! Mina kurser (del 1, del 2 och del 3) verkar så roliga och intressanta, och prickar in områdena jag söker efter! Jag är oerhört laddad och ivrig inför detta!
Litteraturvetenskapen är givande och rolig den också men det är språkvetenskap som jag nog främst lutar mig mot och vill utveckla. Så det blir en bra ingång. Sen blir det nytt folk, nya ingångsvinklar, analysmetoder och tankesätt som jag inte är van vid så jag har (återigen) lovat mig själv att verkligen sänka ribban och inte sätta press på mig själv att kunna allt från start eller prestera för högt. G är gott nog.
 
Det är såklart lite skrämmande att utbildningen snart är över eftersom det innebär att sätta sig i den arbetslösa sitsen igen. Men jag känner mig lite mer stabil nu är för 5-7 år sedan. Mer självsäker också. Min förhoppning är självfallet att praktiken ger mig en fot in, om inte annat meriter, men det kan man aldrig vara säker på. Många verkar tro att praktik leder till jobb men det har aldrig varit min erfarenhet. 
 
Det nya året är spännande överlag. Både jag och Tomas är öppna för omstrukturering så vem vet vad vi gör eller vart vi är om ett år!
 
 
 
 
Med inspiration från detta inlägg ("Start - Stop - Continue") har jag funderat en del på mina nyårsförhoppningar. En del är för personliga men vissa kan jag dela med mig av.
 
Jag har alltid haft någon form av nyårslöften men syftet har inte varit några stora förändringar. Utan istället har jag fokuserat på sådant som jag naturligt vill förändra eller utveckla, bara det att det råkar vara passande att reflektera kring det vid nyår, och kring augusti, och då har det varit lättare att lämna saker bakom sig och gå framåt. Sen brukar ju augusti och januari vara månader där något startar på nytt (termin eller efter semester kanske) vilket gör det naturligt att samla ny kraft. 
Mina punkter är många men desto större chans att iaf NÅGON punkt blir av :)
 
START (nya vanor eller saker jag vill göra överlag):
- tågresa med Tomas
- cykla en bit av Göta Kanal
- hälsa på morfar i nya lägenheten 
- pröva måla med akryl. vi har två uppsättningar av färg och dukar här hemma som ingen av oss ens vågar börja med.
- få ordning på ekonomin långsiktigt. fonder etc.
- springa kolmårdsrundan i  juli! helst 21 km.
- våga gå utanför den bekväma boxen gällande aktiviteter, jobb, träning, nya människor.
- läsa skönlitterära böcker. har förvisso gjort det kontinuerligt varje vecka under utbildningen men nu vill jag läsa av eget val.
- göra minst 3 skrivövningar hemma.
- bli bättre på att höra av mig till vänner, eller dem jag vill träffa mer, utan att överanalysera.
 
STOP (vanor att sluta med)
- lägga tid på energitjuvar
- överanalysera och nedvärdera mitt eget värde.
- värdera mig själv utefter mina prestationer.
 
CONTINUE (sådant jag bör fortsätta med under 2019)
- weekend med mamma
- träna mera med Tomas. roligt att ha intressen ihop och umgås samtidigt.
- träna överlag men det behöver jag inte sätta under nyårslöften egentligen.
- den form av kost jag prövat, utvecklat och trivts med under 2018. skriver inte mer om det eftersom många gärna lägger sig i eller blir provocerade. har dock aldrig känt mig så lugn, tillfredställd och säker med maten som nu. bioidentisk, baserad på ren biokemi. 
- terapin såklart. skulle självfallet vara trevligt att kunna ha terapin under "STOP" men jag tror inte det kommer ske detta år.
- umgås med vänner jag känner mig trygg med. 
- övningar från terapeuten.
- organisera tid kring studier, fritid, egentid, sömn. blev bättre under hösten då jag började ta helg och fick återladda någorlunda. 
- kanske fortsätta bloggen. jag har journaler och anteckningsböcker som fyller bloggens funktion. det har varit tryggare att hålla saker utanför läsare men får se vad jag känner framöver.
 
 
kroppsacceptans.
 
"Så länge man inte tänker på kroppen är man lycklig [...]"
ur Lady Chatterleys älskare, (1928) av D.H. Lawrence.
 
Detta citat är så klockrent. Det beskriver det jag strävar efter. I mitt tycke ett väldigt bra mål. Jag gillar även strävan efter att gilla sin kropp, såklart. Det hänger ihop i min värld. Men. Det är även krävande att varje dag uppmärksamma sin kropp positivt. För jag tror inte det går. Utan målet bör vara att inte tänka på den alls. Låter det trist? Lika trist som att göra maten till något du inte behöver tänka på och reflektera över varje dag utan bara accepterar, gillar och äter utan eftertanke (mer än att det är gott och roligt med matlagning). Det bara är. Jag tänker att målet (för mig) är att helt enkelt bara kunna vara. Att inte lägga vikt på form och bredd. Bara vara. Det låter så skönt. 
 
Ett av mina nyårslöften  i år var att acceptera kroppen, samt att uppskatta dem framsteg jag ändå gör. Inom detta område hänger de också samman. Det är svårt att se framstegen ibland men det brukar gå om man kollar bakåt. Det kan vara svårare när man är mitt inne i det. Men jag har ändå lagt märke till förändringar hos mig själv.
Detta är så svårt att skriva om. Det kommer inte alltid ut rätt, eller tillräckligt detaljerat/förklarande. Att läsa mellan rader och läsa in egna tankar är ju vanligt vid skrift. Det är svårt att inte förmedla en skev bild som för mig är självklar men inte för den som läser. Mitt eviga problem med den här bloggen är känslan av att läsare gör sig en bild av mig som inte stämmer. En annan svårighet är också att jag trots allt fortfarande faller inom normen, enligt samhällsbilden, och att det känns lite larvigt att prata om kroppsacceptans när jag faktiskt inte utsätts för diskriminering, fördomar eller nedvärdering (av folk, privat som prof., som inte kan stå ut med att alla ser olika ut och faktiskt (!) kan trivas i det).
 
Tillbaka till citatet och nyårslöftet. Jag har många dagar när jag "bara är". Men ofta med inslag av en oerhörd medvetenhet. Det finns inga hela dagar som är fria från dessa tankar men det är allt lättare att handskas med dem. Jag gör liksom inget utav dem, börjar inte reglera maten osv. Observerar tankarna - funderar på dem - låter dem gå vidare. Suckar inombords, kanske klagar lite inför Tomas men sen kan det gå över. Kanske försvinner inte medvetenheten nånsin men som mycket annat kan man lära sig att hantera det, utan att reagera på det.
En annan svårighet i detta acceptans-arbetet är ju omgivning, som jag nämnt innan. Folk omkring dig (bekanta, vänner, familj eller random) som sitter på fördomar om andras utseenden eller livsstil och därefter även värderar. Det är svårt då att självsäkert röra sig mot den grupp som personen, som du kanske t.o.m. umgås med, värderar negativt och gärna uttrycker det. Klart man blir osäker på vad personen i fråga anser om att man förändras för ens förvandling rör sig mot något som det kanske ses ner på. Det är ju lätt att tänka att man ska ignorera, säga ifrån eller bara undvika. Att inte bry sig vad andra tycker (jobbar på det med!). Men så lätt är det ju inte? Man är ju lite uppfostrad i att ändå vara accepterad, omtyckt av andra. Jag tror de flesta ändå vill känna sig bekräftad, positivt, av omgivningen. 
 
 
Idag har jag övat i normaliseringen genom att gå i shorts och träningstopp hemma. Alltså utan linne över. Oerhört jobbigt, faktiskt. Och har jag ändå varit mestadels ensam hemma idag. Att utsätta sig om och om igen för det som är jobbigt (inom vissa gränser då) normaliserar det mesta till slut. Däremot har jag i cirka 10 år, eller mer, övat på att vara bekväm med att bara duscha. Funkar fortfarande inte då jag känner mig för blottad och medveten. Duschar därför helst på vissa tider och jävligt snabbt. Så vissa saker kräver väl 10 år till..:) Sidospår kanske.
 
Slutsats då. Ett genomgående drag gällande mina problemområden är att jag tänker för mycket på vad andra tycker och tänker om mig. Inte för att jag vill stå över någon eller verka speciell. Utan bara..normal. Men det borde ju räcka med att att ens familj och sambo accepterar mig? Varför är det så svårt att släppa omgivningen? 
 
Jag har fortfarande funderar över identitet men jag tror också, mer och mer, att detta alltid kommer vara flytande, eller i förändring. Precis som egenskaper, mål och åsikter. Eller jag hoppas det i alla fall. 
 
Vem vill vara samma person hela livet?
psykisk ohälsa, söndagsreflektion, ätstörningar,