Igår hade jag en allmänt bra dag. Var inte hemma så mycket men trots det fick jag en dålig natt sömn. Kanske var det kaffet på Erikshjälpen efter kl 15, kanske var det övertrötthet, möjligtvis att jag väntade in Tomas som kom hem från jobbet kl 23.50. 
Eller en blandning av allt detta, tillsammans med gårdagens session av reiki  hos Christine. Det brukar släppa en massa inuti kroppen och det är inte ovanligt att det poppar upp massa saker efteråt, negativt som positivt. Många gånger när jag inte kan sova är det helt enkelt för att hjärnan och kroppen inte kan varva ned. Den bara rullar på. Det liksom kryper i en.
 
På kvällen igår skrev jag till Christine och förklarade hur tacksam jag var för hur hon lyssnar på mig, anpassar behandlingen utifrån hur jag fungerar och har för behov. Detta är absolut inte en självklarhet inom den allmänna vården har jag märkt och är en anledning till varför jag aldrig klarade av att stanna kvar hos dem jag prövade. 
Igår kom jag dit med tvivel. Tvivel på fortsatt behandling, om jag smiter undan, om jag verkligen behöver detta. Ja, dubbla känslor helt enkelt. 
Jag tvivlar inte på effekten utan på min egna styrka. Ironiskt speglar ju detta hur mycket jag behöver jobba på min självtillit och min syn på mig själv, som värdig detta. Jag har valt reiki tre gånger nu, istället för hypnoanalysen. Detta för att jag helt enkelt inte hade kraft nog. Det är utmattande och energin var borta under hela våren och den har fortfarande inte kommit tillbaka. Reikin är kraftgivande och därför har vi kört det några gånger. Men jag har ändå tvivlat och tänkt att jag tagit den "enkla" vägen ut, slippa prata. 
Som tur är har Christine varit lyhörd och tålmodigt förklarat för mig att reikin ger lika bra och att det är förmodligen energi jag behöver nu. 
 
Till nästa gång har vi dock bestämt hypnoanalys  men vi vänder på behandlingen. Istället för att diskutera händelser och gammalt skit så börjar vi med att bygga upp en stark grund. Bygga upp självkänsla, förtroende och tillit till mig själv. Så jag är stadig nog att börja bearbeta. Det var precis det jag hade i tankarna så när Christine förklarade sitt förslag blev jag väldigt lugn och trygg. Vi är med andra ord på samma bana! Hon strukturerar om och anpassar utefter vad jag behöver. Som det ska vara.
 
Imorgon och på fredag ska jag in till Linköping Universitet för upplärning av lånedisk, till sommarjobbet. Bara tanken att ta mig till området igen ger mig klump i magen och ont i bröstet. Jag är inte redo för skolan, även detta inte handlar om skolan i sig. Men bara miljön är jobbig. Förhoppningsvis släpper det imorgon och även att jag inte känner mig allt för dum i huvudet med allt det nya :)))
 
kvällarna har bjudit på smått "dramatisk" himmel
psykisk ohälsa,
yey! Idag är sista dagen att jobba och åka in till Valla överhuvudtaget. Sitter med hemtenta sen i fredags så inga seminarier att åka in till heller. Känns jättekonstigt. Och skönt. Behöver inte åka in förrän v. 28 för upplärning inför sommarjobbet. 
 
Känns även overkligt att jag sitter med sista tentan för terminen. Skulle skriva massor om den kursen för jag har haft problem med den (opedagogisk lärare med ett ämne som förvisso har ett tema men inget fokus) men lämnar det så. Nu vill jag bara skriva klart essäsvaren och ta lov. Jag reder nog ut den här tentan också, det har ju fungerat förut.
 
Annars då? Bloggen har jag lämnat därhän men ser att sidvisningarna är kvar. Fint! Kanske blir det mer i sommar. Jag har liksom tröttnat på skrivandet i och med skolan. Sen händer inte särskilt mycket i vardagslivet. Men kanske det blir mer i sommar. 
När jag varit borta från bloggen länge är det som när man inte träffat en vän på länge - man drar sig för att ta upp kontakten/skriva igen för att det känns som att man måste börja om och återge allt som skett sen sist. Men det är ju dumt stressande!
 
På tal om socialt är det nog ett eget inlägg i sig..Och stressen som varit/är kvar. Samt det mentala överlag. osv.
 
Men jag lever och ser mig avsluta ännu en termin:D
 
kaffedetoxen höll i två veckor o nu är vi här igen :))) 
morgonkaffet,
I helgen, fredagskväll till söndagseftermiddag, "flydde" jag stan till landet, hem till mamma och pappa. Flydde inte från min sambo utan från en instängd lägenhet. Sambon saknar jag jämt när jag åker iväg men vet att båda njuter av egentid också. Särskilt när lägenheten erbjuder 32 kvm att rotera på. För att inte tala om att bre ut sig i en säng.
 
familjens nytillskott har blivit så duktig <3 
 
Uppsatsskrivandet är inte jätteroligt längre. Jag läser om o om o om igen. Rättar små stavelser. Skriver om termer. Ser över formalia och formulerar om meningars uppbyggnad. Allt för att få det "vetenskapligt rätt". Akademiskt språk.
 
Tack o lov ändå för litteraturvetenskapens positiva inställning till det mer personliga språket och berättandeformen. Personligt + akademiskt. Passar mig.
 
 
Dock vet jag inte om det akademiska passar mig överlag. Jag tror jag har en rejäl svacka just nu bara. Jag hoppas innerligt att sommaren erbjuder uppladdning och förnyad lust till fortsatta studier. Den är liksom borta för tillfället och har varit det ett tag. 
Det som knäcker är egentligen inte skolan i sig utan mina egna krav. Mitt dåliga, näst intill obefintliga, självförtroende. Jag har alltid baserat mitt egna värde på mina prestationer och just nu gillar jag inte mina prestationer. Om det dessutom kommer gå åt fel håll så kommer min självkänsla gå åt samma håll. 
Jag vet att inte funkar i längden eller att det är sunt men logik och känslor går absolut inte ofta ihop. 
 
 
Men vi tragglar på, båda här hemma. En med fjuttig B-uppsats och en med en master. Svårt att inte jämföra men också svårt att känna det legitima i att tycka det är jobbigt. Men det är ju relativt.
 
Min helg på landet erbjöd trädgårdsröj, fria timmar från studierna faktiskt och bara vara ute. Även en morronjogg med ett grävlingsmöte som var stor som ett as. Blev lika rädda tror jag, som tur var.
Helgen behövdes verkligen och är glad att jag vågade ta helg och slappna av!
blev hemskjutsad i Thunderbirden igår under den varma dagen
psykisk ohälsa,