Idag vaknade jag arg. Och rädd. Och med huvudvärk. Somnade efter halv två inatt - vaknade vid 6 imorse. Igen.
 
Ilskan och rädslan kom från en mardröm. Typiskt att när man väl somnar blir man så jäkla rädd att man ligger med spända käkar och får ännu mer hjärtklappning. Fy så otäckt. Det var bara att gå upp och sätta sig med studieläsning, med en viss avundsjuka på sambon som ville ha morgonsällskap. 
 
Jag lyssnade på mitt meditationsband 3 gånger inatt. Den är 30 minuter lång. Men inte gick det bättre efter 1.5 timme avslappning. Men vad är det jag ligger och tänker på egentligen? Skolan främst, såklart. Men kanske inte alltid på ett `jobbigt` vis, utan mer att hjärnan fortfarande är kvar i analysdelen som jag jobbar med mest nu. Kan inte släppa det tydligen. Det var samma sak i våras. Som tur är har jag än så länge ganska roligt, och eventuellt finns en iver att fortsätta dagen efter som ligger och gror i huvudet. Tänker att om jag slutar fundera om kvällarna så riskerar jag att missa en bra meningsformulering osv.
 
Och inte går det att tänka på annat. Jag har liksom inte mycket annat att fundera över. Jo, skrivandet överlag. Jag har fått en lite sprudlande energi och glädje över text igen. Till stor del ligger den litterära essän till grund, som vi hade som hemtentamen i vår sista delkurs. Och att jag sträckkollar avsnitt av "Babel".
Jag håller mig dock tillbaka tills skolan är klar, eller i alla fall terminen. Men tankarna på det privata skrivandet gör att jag ändå faller jag tillbaka till analyen.
Sen kan jag inte fokusera på något för jag fastnar lätt i tankegångar, roliga som jobbiga, och spinner vidare. Kan inte riktigt släppa ämnet. Lite som att man inte kan stänga av en film. Rädd att missa någon tanke (?)
 
Min kaffe-konsumtion kan ligga till grund för ökad hjärtklappning igen. Var kaffefri i tre-fyra veckor, fram tills för en vecka sen. Bröt koffein-uppehållet för att få tillbaka toa-rutinen igen, för det blir smärtsamt med flera dagars förstoppning.. I varje fall märktes bieffekterna (hjärtklappning, värre sovstörningar, ökad tinnitus) direkt men trots det sitter jag med mitt kaffe igen. Får ta nya tag i jul kanske. 
 
Nu är det sista oktober och bara en månad kvar till råmanus ska in. KAN inte förstå hur tiden rusade iväg. Det är så skönt!
 
 
Igår bläddrade jag bakåt i min journal och fann denna sida. Min motivationssida  jag skrev i början av augusti. Jag finner det tillfredsställande att se hur i alla fall termin 6 verkar falla inom planeringsramarna.
 
Jag har sökt de fristående svenska-kurserna, som tillsammans bildar 15 hp ( "Svenska språket - Språk, språkande, språkvetenskap", "Svenska språket - Svenska språkets byggstenar", samt den lilla kursen "Svenska språket - Analys av texter, medier och samtal"). Svaret på antagning kommer i början av december men jag kan vara relativt säker på att jag kommer in. Jag är dels behörig, såklart, men det är inte många som söker kurser inom kultur eller svenska språket så det finns ingen större fara om konkurrens. Så jag är redan inställd på det. 
 
Sedan har jag fått praktikplats på Stadsbiblioteket Norrköping, efter eget sökande såklart! Så mina resterande 15 hp och 10 veckor av kandidatutbildning kommer innehålla praktik på ett ställe jag vill pröva att jobba på. Det känns underbart att det har klickat! Jag var på möte för cirka 1,5 månad sedan med bibliotekschefen och det kändes perfekt. Stadsbiblioteket har otroligt mycket projekt runt om i kommunen och på plats. Jag kommer få pröva på många områden och även i ett nyuppstartat projekt. 
 
Så min tanke med praktiken är att visa framfötterna helt enkelt. Komma ihåg att det är en praktik och inte anställningsprov så jag kan slappna av. Jag är där för att lära mig. 10 veckor är lång tid till att komma in i hur det fungerar så förhoppningsvis får jag in en fot där, eller på någon filial.
 
Varför jag skulle vilja arbeta på bibliotek kan jag skriva om en annan gång. Även en återkommande fråga som många utanför ställer - "Varför behövs en utbildning till att sätta upp böcker??" - kan ju besvaras. En fråga som dels är nedsättande när man inte ens vet vad ett yrke innebär, dels uttröttande och lite... snäv.
 
-------------------------------------------------------------------------------------------
 
I övrigt så har jag prickat av ännu en delkurs och är på sluttampen med den sista. Imorgon ska vi lämna in en litterär essä som har varit riktigt rolig att skriva! Verkligen min genre. Seminarie på torsdag om våra essäer, samt komplettering efteråt. Lite jobbigt att andra läser ens arbete men har blivit mer van vid det nu. Bra utmaning.
Gällande C-uppsatsen så har jag nu dragit igång analysdelen. Bara 5 veckor kvar till råmanus. Helt sjukt vad tiden gick snabbt. Tröstande att det går över, men stressande att det är så lite tid kvar. Men det är bara att köra nu. Så idag ska jag sitta minst 4 h så som jag gör om helgerna. Max 5-6 h. Även tid i skogen är inplanerad.
 
Försöker komma ihåg min handledares ord "kom ihåg att du har roligt, om du nu trivs med det du gör!" - och det har jag ju! Ska bara slappna av. Sätta mig i mindset att jag har roligt och att syftet med uppsatsen är att framvisa mitt arbete - inte överprestera. Jag har tagit det lugnare denna termin vilket har gett mig dåligt samvete, men samtidigt har jag ändå klarat av delkurserna väldigt bra och haft mer socialt omkring mig, samt mer sambotid. Så jag tycker allt jag har följt min planering inför denna termin ganska bra :) 
söndagsreflektion,
I helgen var jag ute på landet för att ta hand om familjens vovve. Så jag passade på att plugga ostört varvat med promenader och trädgårdsröj. Det var en perfekt helg. 
Som vanligt samlar jag på mig koppar överallt. Både te och kaffe. Te har ökat markant om dagarna för att sluta med kaffet. 
 
Att sluta med kaffet går inte så bra. Det är så gott. Men det går ju inte ihop med inre stress och sömnproblem. Jag försöker eliminera allt som ökar kortisolet men jag är fortfarande inne i stresshjulet. Jag slutade springa i mars och började styrketräna tungt, åt ännu mindre av inflammatorisk mat, jag drog ned på kaffet och började äta magnesium för att sova bättre. Gick bra i somras men så smög sig kaffet in igen och sömnproblemen ökade på i takt med att skolan började. Nu sover jag vissa nätter väldigt bra, medan andra inte fungerar. Det håller inte. Kosten är också förändrad vilket dock går oerhört bra och gynnar mig. Alltid nåt. 
Men jag är trött på stress-effekten. Svullnad i kroppen, IBS-mage, utslag, pulspåslag osv. 
 
Nu springer jag lite igen men inte lika nedbrytande som innan. Inga morgonlöp innan frukost och inte långa pass som stressar kroppen. Som i helgen tex joggade jag med vovven för att träna upp hennes kondition och trötta ut henne. Gick faktiskt ganska bra. Bra farthållare och roligt med lite sällskap att fokusera på. På så sätt vill jag få in joggingen igen, som en rolig grej då o då och få springa av mig, gärna i skogsmiljö.
Fortfarande fokus dock på tung styrketräning och det är väldigt roligt! Har haft en period med bara marklyft och knäböj, samt axlar. Lite handstans emellanåt såklart. Det jag tycker är roligast och bygger upp kroppen som jag vill. Älskar känslan av att kunna ta i med kroppen och känna mig stark.
 
Det är lite krig med hjärnan i och med att kroppen skiftar sådant i form och storlek. Det är lätt att vilja gå tillbaka till mer destruktiva metoder för att "komma tillbaka" till där man var förr, tex cirkustiden. Men det var ju inte sunt. Jag vet ju det. Det är inte bra att ha gamla idealbilder kvar i huvudet. 
frusen Maria i ett hus med 16 grader. var inte beredd på morgonens minusgrader.
 
Försöker ta en del i taget för att eliminera stresspåslaget - minska kaffe (1 kopp istället för 2-3, är en början), meditera (går upp och ned), träna tungt (går bättre), sova ordentligt (svårt att styra men periodvis går det bättre), vila från plugget (går inte jättebra men jag har oftast söndagarna nästan helt fria). 
Dags att köpa koffeinfritt kaffe igen för att göra en smidigare övergång till att sluta, eller iaf endast dricka kaffe vid undantag. Koffeinfritt är inte fritt från koffein, det är bara lite mindre så det är inte optimalt men kan fungera som substitut. 
Minimera inre stress är ett evigt pågående arbete och det är lätt att stressa upp sig över stressen vilket såklart inte hjälper. Att jobba med sig själv är på samma gång frustrerande som det är motiverande. Mycket kan man göra själv och att ha långvariga projekt är intressant och roligt.
 
På tal om skola så är det dags att ta sig iväg till bussen snart och till seminarie.