I helgen, fredagskväll till söndagseftermiddag, "flydde" jag stan till landet, hem till mamma och pappa. Flydde inte från min sambo utan från en instängd lägenhet. Sambon saknar jag jämt när jag åker iväg men vet att båda njuter av egentid också. Särskilt när lägenheten erbjuder 32 kvm att rotera på. För att inte tala om att bre ut sig i en säng.
 
familjens nytillskott har blivit så duktig <3 
 
Uppsatsskrivandet är inte jätteroligt längre. Jag läser om o om o om igen. Rättar små stavelser. Skriver om termer. Ser över formalia och formulerar om meningars uppbyggnad. Allt för att få det "vetenskapligt rätt". Akademiskt språk.
 
Tack o lov ändå för litteraturvetenskapens positiva inställning till det mer personliga språket och berättandeformen. Personligt + akademiskt. Passar mig.
 
 
Dock vet jag inte om det akademiska passar mig överlag. Jag tror jag har en rejäl svacka just nu bara. Jag hoppas innerligt att sommaren erbjuder uppladdning och förnyad lust till fortsatta studier. Den är liksom borta för tillfället och har varit det ett tag. 
Det som knäcker är egentligen inte skolan i sig utan mina egna krav. Mitt dåliga, näst intill obefintliga, självförtroende. Jag har alltid baserat mitt egna värde på mina prestationer och just nu gillar jag inte mina prestationer. Om det dessutom kommer gå åt fel håll så kommer min självkänsla gå åt samma håll. 
Jag vet att inte funkar i längden eller att det är sunt men logik och känslor går absolut inte ofta ihop. 
 
 
Men vi tragglar på, båda här hemma. En med fjuttig B-uppsats och en med en master. Svårt att inte jämföra men också svårt att känna det legitima i att tycka det är jobbigt. Men det är ju relativt.
 
Min helg på landet erbjöd trädgårdsröj, fria timmar från studierna faktiskt och bara vara ute. Även en morronjogg med ett grävlingsmöte som var stor som ett as. Blev lika rädda tror jag, som tur var.
Helgen behövdes verkligen och är glad att jag vågade ta helg och slappna av!
blev hemskjutsad i Thunderbirden igår under den varma dagen
psykisk ohälsa,
Mitt senaste inlägg handlade om pepp. Jag är inte så pepp nu för tiden. Peppen har verkligen försvunnit. Jag hoppas det är temporärt för jag behöver motivationen tillbaka för studierna.
 
Förmodligen, eller helt säkert, beror det bara på att det är stressigt, att jag har hållit på med detta väldigt länge nu och är UTLED på min text (uppsatsen). Men det är bara cirka 2.5 vecka kvar till preliminära inlämningen(!).
 Uppsatsen har jag jobbat på sen cirka januari/februari, parallellt med våra andra kurser. Det har fluxat i motivationen såklart, och självförtroendet, men det har ändå rullat på bra. Nu däremot har det verkligen dippat. Jag är så trött på det dåliga självförtroendet och hur mycket man kan gå ner sig på sånt här. Det är himla svårt att särskilja på värderingen av skolarbetet och ens personlighet.
 
Det här inlägget har påbörjats många gånger och jag har suttit till och från under morgonen. Jag har ju inte så mkt att skriva om och om jag skriver så är det på en tenta eller uppsatsen. Liksom blivit en smula trött på skrivandet. Överlag har jag ställt livet på paus tills terminen är slut i juni men liksom det funkar ju inte heller? Man ska ju kunna leva däremellan också. Men jag gör så. Sätter av allt. Går på autopilot med en enda sak i fokus - skola. Har inte haft regelrätt helg på länge och vi har ingen skillnad på vardagar och helg här hemma. Båda är lika stressade och har bara skola i huvudet.
 
Sitter med en hemtenta nu, till en kurs jag inte var direkt intresserad av. Vilket i sig gör det svårt att skriva. Den är i essäform som borde passa mig bra men som jag av någon anledning ändå har svårt för. Det är svårt att balansera det personliga med faktan, så att det ena inte överhänger det andra. Är dessutom så himla inne i uppsatsskrivandet där allt man skriver ska ha belägg och byggas upp. Tentan ska in senast på torsdag nästa vecka 23.30 så jag har några dagar på mig. Men vill egentligen bara bli klar så jag kan återgå med full fokus på uppsatsen. 
 
Jag har avsnitt som behöver förändras och förbättras i uppsatsen samt, såklart, fortsätta med analysen. Tänk att till slut få skicka in den och gå vidare? Känns overkligt. Och då är det bara en B-uppsats. Kan erkänna att det känns lite larvigt att vara stressad över mitt skrivande när Tomas samtidigt sitter med sin D-uppsats till sin master. Men kan inte jämföra heller. Allt är ju nytt för mig. 
 
Det var väl det. 
Ja just det, imorgon ska jag pröva ännu en gång med terapi. Fast nu har jag vänt mig bort från den värdelösa vården och tagit det privat. Dessutom med en mindre accepterad metod - hypnoanalys. Kanske att jag återkommer om några veckor/ett par månader med uppdatering om det. Jag var på konsultation förra veckan och kände att det här bör passa mig bättre än vårdens icke individ-anpassad KBT-inspirerade vård, som dem verkar anse ska passa alla men som inte gör det. 
Jag ser faktiskt fram mot imorgon till den första träffen.
psykisk ohälsa, söndagsreflektion,
Vissa dagar vaknar man så jäkla motiverad. Som idag. Jag studsade inte direkt men kombinationen av att jag hade sovmorgon till halv åtta men ändå har tider att passa idag gjorde att dagen kändes rolig och motiverande. Började med att promenera till ICA och handla ägg och äppelcidervinäger - det som går åt mest för min del. Och det var så skönt ute! Vårkänslor. Som vanligt frågade jag mig själv varför jag inte börjar dagarna med morgonpromenader. Kanske blir det mer lockande ju närmare våren vi kommer.
 
Nu har jag skickat in min skrivuppgift och ska gå tillbaka till uppsatsen fram tills att jag ska gå till bussen. Sen ska jag läsa i kompendiet på bussen vilket passar så bra till studietid. Det är ändå 45-50 minuters pluggtid tillgängligt.
 
Idag ska jag jobba mellan 12-14 på biblioteket och sen ska jag träffa en skrivcirkel mellan 15-17 på Valla. Det är nytt för mig och lite nervöst men man kan sitta med sitt egna skrivprojekt och ändå ha sällskap samt göra skrivövningar om man vill. Spännande och utmanande för en sån som mig. Kommer att komma hem till halv sju men imorgon har jag inget att åka till så de gör inte så mycket. Ser fram mot att träffa lite folk och vara social samt lägga till åt att skriva annat än skola. Förhoppningsvis. 
 
Har inte mer att skriva här om dagarna men kände mig så himla glad nu på morgonen att jag ville skriva av mig. Min öppna dagbok liksom. Kan vara bra att komma tillbaka till när andra dagar inte är lika ljusa och roliga :)
 
idag blev det vanligt koffein-kaffe vilket gav yrsel och flimrande stjärnor framför ögonen. tror jag återgår till decaf igen..
morgonkaffet,