När det är svårt med motivationen så gäller det att komma ihåg grundorsaken till att man började med något. Hitta enkelheten och inte röra ihop det för mycket. Man kan vilja något mer men man bör nog hålla en enkel röd tråd genom allt.

Kom ihåg vad som drog igång fascinationen, det där bubblet i magen och leendet i ansiktet. Det som gör att man vill gräva djupare och lära sig mer.

Man kan göra avstickare, hitta sidospår och bredda sitt fält men blir det för mycket att greppa om är det lätt att tappa fokuset.

Att smalna av och nischa ned sig är oftast en bra följelinje. Det finns förvisso nästan alltid rum och tid för sidospår så länge man kommer tillbaka. Om man vill det.

Sidospåren kan ju leda till utveckling åt ett annat håll och då följer man just den röda tråden. Men att ha flera röda trådar känns inte lika hållbart i längden. Vi har oftast flera trådar i livet att hålla i så man får välja sparsamt.

Tilliten till sig själv är desto svårare ibland. Klarar man av att hålla tråden hel? Eller rycker man sönder den? Kanske råkar klippa av den i farten eller så löser den upp sig så sakteligen utan att man själv märker av det. Tills du står där och undrar vad som hände tillsammans med utmattning och apati inför vardagen.

Att lära sig av sina misstag är en klyscha som är svår att hålla när ett misstag känns som ett misslyckande för ens kapacitet. Det är svårt att lära sig något då och gå ur det som en stark person. I värsta fall blir misstaget ett misslyckande för en själv som person. Prestation och identitet löper bredvid varandra parallellt och ibland korsar dem varandra. Vissa säger att man inte är sina prestationer men det är svårt att inte identifiera sig med sina handlingar när det oftast är dem som uppmärksammas. Kanske till och med mer än ens personlighet. Tänker även att ens handlingar kan spegla ens personlighet så visst blir det svårt att särskilja misslyckanden från identiteten.

Att vara sig själv samtidigt som man ska samspela med människor, handskas med sociala koder. Stå för sin åsikt och även kompromissa med andra. Inte ta skit samtidigt som man bör respektera andra.
Det är en svår balansgång. Låter banalt men det är också en ständigt rullande process.

Trial and error - något att lära sig inför 2018.

 
söndagsreflektion,

jag säger att jag vill skriva mer men jag vet egentligen inte om vad. kanske har jag tappat det. det känns lite onödigt. förr skrev jag när jag mådde dåligt. och mår dåligt gör jag fortfarande. skillnaden är att jag pratar med tomas istället för att skriva ner det. och möjligtvis är det bättre.

ibland funderar jag på om skrivandet är klart. men tankarna tar aldrig slut, jag funderar alltid på saker och oroar mig eller reflekterar. man kan ju byta ämne att skriva om också.

en annan sak jag har funderat på är om skrivandet har haft negativt intryck. det blir ju ett ältande. om man skriver, ältar, skriver, funderar, så finns det en risk att fastna i det tänket. precis som jag ibland säger till tomas att vi inte behöver prata om ämne X för att jag har inget nytt att kommma med eller att vi redan har pratat om det så många gånger. kanske att det hindrar utvecklingen och läkningen framåt.

svårt att finna en balans i det.

man måste få prata av sig men utan att fastna. till slut kanske man "glömmer" det? att varje dag nämna det jobbiga med tex maten gör att jag påminner mig själv om problemen. men om jag försöker skjuta undan tankarna och "bara är", utan att lägga märke till hjärtklappningen som ibland dyker upp när tallriken står framför mig så kan det också försvinna efter en tid.

just ångest är relaterat till tankar och därmed kan jag styra känslan genom att styra tankarna. så tänker jag. men det är svårt att omsätta till praktik. som med allt. oftast lyckas jag, som med maten, men absolut inte alltid. det är en ständig process även den är enklare nuförtiden.

men små saker i vardagen kan bidra till ändrade tankemönster och därmed ändrade känslor. släppa fokus på en sak och lägga den på något annat. inte tänka på hur kläderna sitter utan mer på vad det är för temperatur ute. inte tänka på missnöjet man känner utan fokusera på det man klarar av att faktiskt göra.
att en negativ sak tar över tio positiva är lika sann som den är stark. men det är också en tankemönster som går att bryta ner.

utan att lägga vikt vid prestation.
utan att lägga vikt på att uppnå något.
utan att känna sig mindre nöjd vid en oproduktiv dag.

svårt med balans som sagt.

 att balansera studierna med prestationsångest och allt för höga krav på en själv, tillsammans med låg stresströskel och ljudkänslighet är inte lätt. men jag lär mig!
 
jag har presterat bra över jul och nyår och är stolt över mig själv. tagit några dagar ledigt men lämnat in i förtid, legat i fas. sista rycket nu med en salstenta om en vecka i filosofi till sista epok-kursen.
sen kommer fördjupningen och litteraturvetenskap 2! 
 
jag är pepp och har bubblande förväntningar inför terminen
Fortsätta:
- sträva mot kroppsacceptans. Normalisering går åt alla håll så vi fortsätter.
- jobba mot ätproblematiken
- jobba mot den automatiska förminskningen av en själv
- uppskatta framstegen jag ändå gör
- klättringen med Tomas. Nu har jag köpt ett 12-kort, det är himla roligt och fint att ha något mer tillsammans.
- bygga upp kroppen och successivt öka löpningen igen. Sugen på långdistans igen. Problemet är att jag måste vara vaksam för när jag trappar upp träningen så börjar ofta huvudet strula. Men ska försöka i alla fall eftersom löpningen är något jag älskar av andra anledningar än som träningsform.
- parera skola med egna vilodagar. Jag tar aldrig ledigt utan kör mer än heltid. Man är inte alltid i skolan men huvudet är konstant igång, man läser, funderar etc. Det är alltid där och jag behöver en metod att koppla bort det.
 
Förhoppningar:
- resa med Tomas. Vi har pratat om Tyskland som han vill tillbaka till. Löpning som sighseeing-metod och kolla katedraler, museum, slott etc. 
- springa lopp tillsammans, helst halvmara.
- hitta ett sätt att varva ner på kvällarna, eller stressiga perioder överlag. Försöker ta upp målningen och ritandet men det går inte så bra. Broderiet har inte fastnat riktigt. Läsandet försvinner lite när utbildningen kräver väldigt mycket skönlitteratur, och facklit.
- få mera sömn!
- klara av uppsatserna som väntar i skolan och bara köra genom terminerna utan större problem eller frustration. Längtar väldigt mycket efter terminstart i fördjupningen!
- mera uteliv överlag, i naturen. Tälta, springa, vandra.
 
Börja med:
- skriva tacksamhetsövningar om kvällarna. Pepp från en klasskamrat som jag ska ta åt mig och försöka hålla vid liv. 
- meditation. Det försvann under 2017.
- skriva överlag har också försvunnit under 2017. Mycket har det att göra med att jag pratar med Tomas om det som jag förr skrev ned istället. Saknar att komma in i flödesskrivandet. 
 
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Det svåraste är att man jobbar i motvind ganska ofta. Det är min känsla och uppfattning i alla fall. Det är inte enkelt att släppa ätproblematiken när man har familj, vänner och bekanta som pratar kalorier, träning i annat syfte, kroppsformer som negativt eller positivt. Man stretar ju mot hela normen plus sitt egna huvud. Det är svårt att parera ibland. Det som hjälper främst, som alltid, är Tomas. Där kan jag släppa fram min frustration jag känner. Jag kan säga det att "mitt huvud exploderar" och han förstår och lugnar mig. Låter mig bara få säga det högt och sen kan det ofta räcka. Eller så matar han in mantra i huvudet på mig. 
 
---------------------------------------------
 
Vår första dag på nya året började med att faktiskt få sova. Är så glad att jag inte rörde alkohol igår. Ett val jag tog för att efter dem senaste alkoholtillfällena så har min ångest skjutit i taket om nätterna och jag vill inte vara med om det igen. Det är vidrigt. Samma sak vid sockerintag. Så idag har jag mest varit trött men ändå fräsch. Vi tog en löptur förut, en lång stretch i mörk lägenhet och nedvarvning innan senare lunch. Vi båda har smygt igång plugget för veckan men på hanterbar nivå. Skön sinnestämning bara helt enkelt.
 
Jag är alltid glad över nystarter och särskilt idag. Vi fick inget jättebra avslut men desto bättre början! Ser fram mot ett till år tillsammans.
 
från ett par vänners fina bröllop i somras
nyår, psykisk ohälsa,