Det känns som att kroppen ska sprängas idag. Jag har haft ett sådant ångestpåslag denna helg. Blandat med oerhört bra stunder också, såklart. Men det är ju de dåliga stunderna som fastnar. 
 
När det blir såhär så märks det ganska snabbt här hemma. Jag går runt och städar hela tiden. Sitter inte still. Upp och ner från stolen. Plockar undan, ställer saker rakt, viker ihop kläder, rensar saker etc.
 
Låter ju renligt och bra men det är kontrollbehovet som pockar. Som jag sa till Tomas igår när han undrade vad som hände - "Har jag inte kontroll på X så kan jag iaf kontrollera sakerna omkring mig". Detta kan appliceras på städning, mat, träning, studierna- allt som går att kontrollera. Pajjar ett område så överkompenserar jag med något annat för att känna att jag kontrollerar NÅGOT. Liksom strukturera, organisera, planera. 
 
Jag har fastnat i mina tankar och det är så svårt att släppa något man har börjat analysera. Det håller mig vaken, gör mig stressad. Det gör mig illamående. Det liksom kryper i kroppen, du kan känna pulsen slå så hårt. Just detta ämne som jag har i huvudet har varit konstant i över ett år. Ett område jag inte kan prata om med någon annan än Tomas just nu. Det är saker som jag har tryckt undan i flera år men som kom som ett stresspåslag för cirka 1.5 år sen och fastnat där. Jag insåg att det var en stor klump inom mig som jag trodde inte påverkade mig. Men det gör det tydligen. Eftersom vi pratar mycket med varandra om allt så har jag kunnat se närmare på det. Och nu kan jag alltså inte gå vidare riktigt. 
 
Sådär, då har jag skrivit av mig. 
Just nu är jag ensam hemma så det är jobbigt men jag tror Tomas kommer om en-två timmar.
 
Allt detta gör mig nervös inför yoga-retreatet som är om 3.5 vecka. Där det kommer vara långa stunder av tystnad, ingen distraktion på hela helgen av varken böcker, papper och penna, musik etc. Jag tror det kommer att komma fram oerhört mycket känslor och jag kommer inte hålla trycket. Jag bara hoppas att jag känner mig bekväm nog att släppa ut det bland okända personer. Bli tvingad till reflektion tillhör inte vardagen direkt så det blir intensivt. Speciellt efter den här perioden.
-------------------
Annars i helgen så har det inte hänt mycket. Väldigt lugnt för båda. Igår var jag ute på vift en del med både promenader och stros inne på Mirum. Bara sådär planlöst. Väldigt skönt! Pluggat lite grann, yogat. Faktiskt suttit vid målarblocket en del. Vi har dragit igenom 3 filmer vilket är rekord eftersom jag inte har ro att sitta framför film annars. 
Idag började jag med morgonlöpning tillsammans med en pod (om vanor passande nog) och i ett söndagslugnt city. När frukosten hade smält tog jag ett kort benpass som läspaus. Och nu har lunchen gått ner. 
 
Får se vad resterande dag bjuder på. Lite förberedelser för heldag i Valla imorgon är en sak.
 
Viss planering är givande och bra, som tur är!
psykisk ohälsa, söndagsreflektion,
Idag kom PMS-dimman igång ganska rejält. Den är väntad men precis som de senaste två-tre perioderna så kommer den lagom till sociala tillställningar. Denna gång är det bröllop i helgen som jag gärna vill känna mig bekväm på. Det är svårt när hjärnan får spel av alla hormoner. Men inget att hänga läpp över! Jag biter ihop och påminner mig om att det bara är hormoner som får en att deppa ihop och ger mig hjärnspöken - inget permanent.
 
Det är svårt att förklara hur det blir. Försökte till Tomas beskriva vad jag ser framför mig när jag tittar i spegeln eller bara på mig själv överlag. Det liksom växer, allt sväller framför mig. Det är ganska förvirrande och lite otäckt hur man inte kan lita på det man ser..
 
Sen blev det inte mycket bättre utav att jag var iväg söndagskväll till tisdagskväll på Öland för luftträning bl.a. Jag hamnade ju på bilder (av önskemål pga kul att ha fotobevis på bravaderna) som, när jag kollade hemma, inte stämde överens med mitt huvud- åt andra hållet. Jag kände mig relativt bekväm men bilderna gillade jag inte. Jag blir så frustrerad på mig själv! Känslan borde betyda allt men det är inte lätt. Särskilt inte i ett sällskap där jag inte känner att jag passar in i (inget uttalat såklart, mer i mina egna tankar). Det gör en så förvirrad för jag vet inte vad jag ska förhålla mig till.
 
MEN jag hade enormt roligt! Så för att återgå till den lilla Ölandstrippen.
Den var väldigt spontan, vilket är annorlunda mot hur jag brukar göra med tanke på mitt lilla kontrollbehov. Men jag följde med Linda ner till en som är bekant till mig och vän till Linda, via cirkusen. Vi åkte söndagskvällen och var framme efter 22, för att sen på måndagen och tisdag träna tyg och trapets.
Det är cirka 8 år sen jag hängde i något luftakrobatik-relaterat så jag var ganska nervös. Cirkusen är dessutom ett lite laddat område för mig med prestations- och kroppsångest. Det kom tillbaka en del men det tog inte överhand.
 
hade däremot förträngt brännsåren man får
 
Luftträningen var mellan 10-12 så jag och Linda turistade i Borgholm under måndagen. Vi prickade in semester-måsten som glass och kaffe vid stranden!
 
bild från Linda En bägare med mango- och limesorbet som smälte bort ganska snabbt. Underbart kaffe också som satt sig i smakminnet.
 
bild från Linda  Hittade maneter, när jag äntligen hade vågat mig på att bada fötterna.
 
På måndagskvällen skulle Linda och Sara dansa Bollywood men jag tog chansen att få springa på Öland istället. Blev avsläppt 3 km därifrån för att sen springa tillbaka och runt lite tills det blev en lagom runda på 5.7 km (jajjemän klockan gjorde sitt här, perfekt). Underbart fint landskap! Var helt lyrisk! Önskade jag hade kamera med mig. Vad jag älskar löpning.
 
 
Nörderi men såhär ser sidan ut när jag laddar upp en runda. Det jag mer tycker är bra med mätningarna är stegfrekvensen som ligger bra till. Klockan var bra här då jag hade en tid att hålla mig efter och ville dessutom se efteråt var jag hade varit.
 
 
Här försöker jag fundera ut vad jag ska göra haha
 
Nåväl - slutsumman av resan var mersmak. Absolut mersmak! Vill klättra mer, lära mig mer. Jag höll aldrig på med tyg under mina år i cirkusen, utan ring och lite rep så det blev lite nytt för mig. Nästa steg är att hitta lösningen på att kunna träna nånstans. Svårt med denna typ av hemmaträning..
Men jag är stolt över att jag tog utmaningen och kom igenom. Höll på att avboka resan flera gånger under de tre dagarna mellan att jag bestämde mig och innan vi åkte iväg.
 
Och jag har annat på gång på tränings- och matfronten. Ett reparationsförsök som jag kanske tar i ett annat inlägg.
Ser augusti som en nystartsmånad tror jag!
psykisk ohälsa,
Jag gillar inte när träning floreras av prylar och teknik. För mig ska det vara lättsamt och ostrukturerat. Jag tänder av direkt när det blandas in målsättning, exakta värden etc. Jag vet att många känner att vissa pass inte räknas för att klockan inte varit med och räknat, att det inte finns dokumenterat. Och det är ju lite tragiskt. Någonstans har träningsglädjen försvunnit då känner jag. Träning för mig är som ett intresse. Som musiken är för Tomas, som målning är för en annan. Jag är inte direkt ute och tränar - jag uppfyller mig med glädje!
 
MEN något jag har velat ha koll på ibland är att veta hur långa vissa sträckor är. Och vart jag är nånstans, för det har jag inte alltid koll på.
 
Så nu har jag blivit med pryl - en träningsklocka från TomTom (köpt på cykelkraft.se). Den var på rea, halva priset, annars hade jag aldrig någonsin köpt mig en. Alldeles för dyrt för något ganska onödigt egentligen. Den lät i alla fall rimlig i funktioner och användning och passar nog mig bra! Däremot fungerar den tydligen inte så bra i skog (med träd som stör gps) så det var ju lite träligt men öppna vägar ute på landet kanske fungerar. Får se.
 
 
Däremot har jag aldrig ägt en armklocka så att ha något på armen är väldigt ovant. Den känns enorm. Men oerhört lättmanövrerad. Jag har gått runt med den hemma nu halva dagen, sen jag fick den, för att vänja mig. Nu väntar jag på att värmen ska lätta så att jag kan ta en joggingtur och pröva den!
 
 
Jag kan förstå hur en kan fastna vid siffror och statistik när en kan mäta så himla mycket i livet. Jag kan också se det roliga i statistik och diagram. Men jag har lovat mig själv att absolut inte fastna i något sådant.
 
Jag menar - mäta sömnen??