Nu har jag druckit upp mitt kaffe och ska ner till tvätten igen. Sen när jag kommer upp igen börjar plugget. Idag ska jag skriva klart min uppgift som ska in imorgon. Det är lite finlir kvar bara så ska bli klar så fort som möjligt. Sen är det nästan heldagsfokus på uppsatsen. 
 
 
Igår gjorde jag ett veckoschema med anledning till att nästa kurs som startar om en vecka innehåller väldigt mycket text och jag insåg att jag behövde schemalägga min tid och fördela arbetet mellan uppsatsen och parallellkursen. Dels är det skönt att konkret kunna pricka av en lista och se att man faktiskt har gjort något, dels behövs en planerad riktning för ibland sitter man där och vet inte vilken ände man ska börja i. Då är det skönt att luta sig tillbaka på sin egen planering och lista så att man iaf får någon del gjord.
 
 
Väldigt simpelt och kort men det är oftast det som hinns med. Det gröna för Skrivandet konst II som avslutas denna vecka med skrivuppgift, seminarie/mini-opponering. Gult för uppsatsen. Rosa för den nya kursen Kärlek i Litteratur. Lite blått för träning men det brukar alltid förändras beroende på humör och ork den dagen.
 
Jag var lite sent ute att kolla litteraturen för det nya och även om mycket ska läsas i kompendiet samt en bok med samlinga av texter jag hade från epokkurserna så var det facklit. som jag behövde beställa också. Så jag hoppas det hinner komma till nästa vecka. Ska inte klaga på kostnaderna heller. Det har varit väldigt få saker att köpa under mina studier, mycket går att låna. Men visst svider det lite. Särskilt i denna kurs för jag har inget stort intresse för denna nisch. 
 
Skulle behöva skriva ut läslistan men fick skriva ned den i häftet istället så jag ser vad som ska läsas inför varje tillfälle. Försöker alltid ligga en vecka i förväg så man hinner läsa genom flera gånger och analysera ordentligt.
 
Det är något tryggt med planering och listor:)
 
morgonkaffet,
- inte bryta ihop över B-uppsatsen. Just nu känns det bra! Det gjorde det inte förra veckan. Men veckan innan det kändes det bra. Ja, det skiftar.
   Det går bra för att det är roligt, intressant, jag har funnit en teori som jag älskar att fördjupa mig i - receptionsteorin av Hans Robert Jauss- och ett otroligt roligt område att gräva i - receptionshistoria dvs en boks historicitet dvs bokhistoria. Det känns dåligt när tankarna om otillräcklighet faller över mig. Idag funderade jag över att det går för lätt. Jag borde ha missat något då. Jag menar man fasar för denna uppsats från att man börjar plugga och så är jag här och det känns bra. För lätt. Som att jag lurar mig själv.
    Jag har legat cirka två-tre veckor i förväg i uppsatskursens tidsplan vilket ger mig tid att reflektera, läsa väldigt mycket och kommer ge mig mer tid till analysen för ordentlig argumentation (förhoppningsvis). Men det ger också mer till att överanalysera och hitta fel som kanske inte finns. Men huvudsaken är att det är roligt!
 
 
- att våren går snabbt men inte för snabbt. Jag älskar våren. Sommaren är okej men våren inger mer pirr i kroppen. Dofter, större uppskattning av sol, färg och blomstring. Pollen är ju inget roligt förstås, vilket jag lider ganska mycket av från tidig vår till sen höst. Men när allt blir grönt och spricker upp - underbart! Mm vitsippor i skogen t.ex.
 
- besked från en stipendie-ansökan. I december skickade jag en ansökan om att få komma som stipendiat till Ellen Keys hus Strand. Jag var där i höstas på studiebesök och jag blev bara...kär. I huset. I omgivningarna. I känslan som fanns i huset Strand. Ett lugn och en känsla av att jag bara trivdes och passade där. Sen fick jag veta att man kunde ansöka om stipendie  att få komma dit under två veckor. Det är väldigt många som ansöker så jag har inga större förhoppningar men jag väntar spänt på besked mars/april. Kort ursaxat från hemsidan:
 
"Ellen Keys avsikt med Strand var att skapa ett hem på ”riktiga landet” dit i första hand storstadskvinnor skulle kunna komma och bo i några veckor under sommaren. Denna verksamhet fortsätter än idag och Strand tar idag emot gäster i fem tvåveckorsperioder från maj till september.

Ur ”Något om vila och om ett vilohem” (av Ellen Key i Julfacklan 1912)

”[…]Redan nu har jag i någon mån börjat bruka Strand till sitt framtida ändamål och, sedan det blivit helt i ordning, hoppas jag var sommar få ned någon eller några av ”Tolfternas” vilobehövande arbeterskor. Efter min död skall vilohemmet vara öppet under denna bygds vackraste tid: d.v.s. från halva april till halva oktober, Under hoppet att de fyra, som åt gången kommer att mottagas, kunde erhålla omkring fyra veckors ledighet vardera, bleve det sålunda under varje halvår tjugofyra arbetande kvinnor, som här finge vila, utan någon annan kostnad än vad fritiden från arbetet kan medföra och utan andra villkor än att de äger den kultur, som kräves för att fullt värdera och vårda vad Strand bjuder. Som jag alltjämt orkar arbeta och för min personliga del förbrukar det minsta möjliga av min arbetsinkomst, hoppas jag att - efter min död - kunna trygga Strands tillvaro i den ovan antydda formen.[...]"

 
 
 
OM jag får komma dit har jag bestämt mig för ett skrivprojekt. Ett skrivprojekt som är otroligt personligt och obehagligt men tänker att det kommer vara rätt plats för det. Så på ett sätt hoppas jag inte på att komma dit samtidigt som jag inte kan tänka mig att INTE få möjligheten. Så - håll tummarna.
 
 
Fortsätta:
- sträva mot kroppsacceptans. Normalisering går åt alla håll så vi fortsätter.
- jobba mot ätproblematiken
- jobba mot den automatiska förminskningen av en själv
- uppskatta framstegen jag ändå gör
- klättringen med Tomas. Nu har jag köpt ett 12-kort, det är himla roligt och fint att ha något mer tillsammans.
- bygga upp kroppen och successivt öka löpningen igen. Sugen på långdistans igen. Problemet är att jag måste vara vaksam för när jag trappar upp träningen så börjar ofta huvudet strula. Men ska försöka i alla fall eftersom löpningen är något jag älskar av andra anledningar än som träningsform.
- parera skola med egna vilodagar. Jag tar aldrig ledigt utan kör mer än heltid. Man är inte alltid i skolan men huvudet är konstant igång, man läser, funderar etc. Det är alltid där och jag behöver en metod att koppla bort det.
 
Förhoppningar:
- resa med Tomas. Vi har pratat om Tyskland som han vill tillbaka till. Löpning som sighseeing-metod och kolla katedraler, museum, slott etc. 
- springa lopp tillsammans, helst halvmara.
- hitta ett sätt att varva ner på kvällarna, eller stressiga perioder överlag. Försöker ta upp målningen och ritandet men det går inte så bra. Broderiet har inte fastnat riktigt. Läsandet försvinner lite när utbildningen kräver väldigt mycket skönlitteratur, och facklit.
- få mera sömn!
- klara av uppsatserna som väntar i skolan och bara köra genom terminerna utan större problem eller frustration. Längtar väldigt mycket efter terminstart i fördjupningen!
- mera uteliv överlag, i naturen. Tälta, springa, vandra.
 
Börja med:
- skriva tacksamhetsövningar om kvällarna. Pepp från en klasskamrat som jag ska ta åt mig och försöka hålla vid liv. 
- meditation. Det försvann under 2017.
- skriva överlag har också försvunnit under 2017. Mycket har det att göra med att jag pratar med Tomas om det som jag förr skrev ned istället. Saknar att komma in i flödesskrivandet. 
 
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Det svåraste är att man jobbar i motvind ganska ofta. Det är min känsla och uppfattning i alla fall. Det är inte enkelt att släppa ätproblematiken när man har familj, vänner och bekanta som pratar kalorier, träning i annat syfte, kroppsformer som negativt eller positivt. Man stretar ju mot hela normen plus sitt egna huvud. Det är svårt att parera ibland. Det som hjälper främst, som alltid, är Tomas. Där kan jag släppa fram min frustration jag känner. Jag kan säga det att "mitt huvud exploderar" och han förstår och lugnar mig. Låter mig bara få säga det högt och sen kan det ofta räcka. Eller så matar han in mantra i huvudet på mig. 
 
---------------------------------------------
 
Vår första dag på nya året började med att faktiskt få sova. Är så glad att jag inte rörde alkohol igår. Ett val jag tog för att efter dem senaste alkoholtillfällena så har min ångest skjutit i taket om nätterna och jag vill inte vara med om det igen. Det är vidrigt. Samma sak vid sockerintag. Så idag har jag mest varit trött men ändå fräsch. Vi tog en löptur förut, en lång stretch i mörk lägenhet och nedvarvning innan senare lunch. Vi båda har smygt igång plugget för veckan men på hanterbar nivå. Skön sinnestämning bara helt enkelt.
 
Jag är alltid glad över nystarter och särskilt idag. Vi fick inget jättebra avslut men desto bättre början! Ser fram mot ett till år tillsammans.
 
från ett par vänners fina bröllop i somras
nyår, psykisk ohälsa,