Med inspiration från detta inlägg ("Start - Stop - Continue") har jag funderat en del på mina nyårsförhoppningar. En del är för personliga men vissa kan jag dela med mig av.
 
Jag har alltid haft någon form av nyårslöften men syftet har inte varit några stora förändringar. Utan istället har jag fokuserat på sådant som jag naturligt vill förändra eller utveckla, bara det att det råkar vara passande att reflektera kring det vid nyår, och kring augusti, och då har det varit lättare att lämna saker bakom sig och gå framåt. Sen brukar ju augusti och januari vara månader där något startar på nytt (termin eller efter semester kanske) vilket gör det naturligt att samla ny kraft. 
Mina punkter är många men desto större chans att iaf NÅGON punkt blir av :)
 
START (nya vanor eller saker jag vill göra överlag):
- tågresa med Tomas
- cykla en bit av Göta Kanal
- hälsa på morfar i nya lägenheten 
- pröva måla med akryl. vi har två uppsättningar av färg och dukar här hemma som ingen av oss ens vågar börja med.
- få ordning på ekonomin långsiktigt. fonder etc.
- springa kolmårdsrundan i  juli! helst 21 km.
- våga gå utanför den bekväma boxen gällande aktiviteter, jobb, träning, nya människor.
- läsa skönlitterära böcker. har förvisso gjort det kontinuerligt varje vecka under utbildningen men nu vill jag läsa av eget val.
- göra minst 3 skrivövningar hemma.
- bli bättre på att höra av mig till vänner, eller dem jag vill träffa mer, utan att överanalysera.
 
STOP (vanor att sluta med)
- lägga tid på energitjuvar
- överanalysera och nedvärdera mitt eget värde.
- värdera mig själv utefter mina prestationer.
 
CONTINUE (sådant jag bör fortsätta med under 2019)
- weekend med mamma
- träna mera med Tomas. roligt att ha intressen ihop och umgås samtidigt.
- träna överlag men det behöver jag inte sätta under nyårslöften egentligen.
- den form av kost jag prövat, utvecklat och trivts med under 2018. skriver inte mer om det eftersom många gärna lägger sig i eller blir provocerade. har dock aldrig känt mig så lugn, tillfredställd och säker med maten som nu. bioidentisk, baserad på ren biokemi. 
- terapin såklart. skulle självfallet vara trevligt att kunna ha terapin under "STOP" men jag tror inte det kommer ske detta år.
- umgås med vänner jag känner mig trygg med. 
- övningar från terapeuten.
- organisera tid kring studier, fritid, egentid, sömn. blev bättre under hösten då jag började ta helg och fick återladda någorlunda. 
- kanske fortsätta bloggen. jag har journaler och anteckningsböcker som fyller bloggens funktion. det har varit tryggare att hålla saker utanför läsare men får se vad jag känner framöver.
 
 
Idag vaknade jag arg. Och rädd. Och med huvudvärk. Somnade efter halv två inatt - vaknade vid 6 imorse. Igen.
 
Ilskan och rädslan kom från en mardröm. Typiskt att när man väl somnar blir man så jäkla rädd att man ligger med spända käkar och får ännu mer hjärtklappning. Fy så otäckt. Det var bara att gå upp och sätta sig med studieläsning, med en viss avundsjuka på sambon som ville ha morgonsällskap. 
 
Jag lyssnade på mitt meditationsband 3 gånger inatt. Den är 30 minuter lång. Men inte gick det bättre efter 1.5 timme avslappning. Men vad är det jag ligger och tänker på egentligen? Skolan främst, såklart. Men kanske inte alltid på ett `jobbigt` vis, utan mer att hjärnan fortfarande är kvar i analysdelen som jag jobbar med mest nu. Kan inte släppa det tydligen. Det var samma sak i våras. Som tur är har jag än så länge ganska roligt, och eventuellt finns en iver att fortsätta dagen efter som ligger och gror i huvudet. Tänker att om jag slutar fundera om kvällarna så riskerar jag att missa en bra meningsformulering osv.
 
Och inte går det att tänka på annat. Jag har liksom inte mycket annat att fundera över. Jo, skrivandet överlag. Jag har fått en lite sprudlande energi och glädje över text igen. Till stor del ligger den litterära essän till grund, som vi hade som hemtentamen i vår sista delkurs. Och att jag sträckkollar avsnitt av "Babel".
Jag håller mig dock tillbaka tills skolan är klar, eller i alla fall terminen. Men tankarna på det privata skrivandet gör att jag ändå faller jag tillbaka till analyen.
Sen kan jag inte fokusera på något för jag fastnar lätt i tankegångar, roliga som jobbiga, och spinner vidare. Kan inte riktigt släppa ämnet. Lite som att man inte kan stänga av en film. Rädd att missa någon tanke (?)
 
Min kaffe-konsumtion kan ligga till grund för ökad hjärtklappning igen. Var kaffefri i tre-fyra veckor, fram tills för en vecka sen. Bröt koffein-uppehållet för att få tillbaka toa-rutinen igen, för det blir smärtsamt med flera dagars förstoppning.. I varje fall märktes bieffekterna (hjärtklappning, värre sovstörningar, ökad tinnitus) direkt men trots det sitter jag med mitt kaffe igen. Får ta nya tag i jul kanske. 
 
Nu är det sista oktober och bara en månad kvar till råmanus ska in. KAN inte förstå hur tiden rusade iväg. Det är så skönt!
 
Ja, om en vecka börjar termin 5. Av 6 terminer. Är det inte svindlande säg... Det har alltså redan gått 2 år sedan jag satte foten på campus-bussen, tillsammans med tårar av ångest. Ångest över att inte veta vad jag hade gett mig in på, ångest över att jag ändå inte hade något att gå tillbaka till om jag inte tog denna priviligerade chans till studier. Ångest över att känna mig för dum i huvudet för att ens platsa inom universitetsvärlden. 
 
Men 2 år senare så borde jag ju ha insett att det gick bra ändå? Men, nej. Eller jo, jag har förstått att jag har läshuvud men osäkerheten finns kvar. Ständigt och genom hela terminerna. Kan fungera som en stor fördel då en blir självkritisk och därmed gör sitt bästa och alltid ser över det en gör. Men också - utmattande ändå.
Fast det har också byggt självförtroende. Trots allt. Någonstans inom mig finns stoltheten och en liten övertygelse om att jag nog fixar detta och även en roligare framtid. En roligare framtid som innebär ett yrke jag trivs inom. Ett yrke att utvecklas inom. Som får man att vilja gå upp de flesta mornar. 
 
Är det något som är viktigt för mig är det att det arbete som jag ska spendera så många timmar på ska vara givande. I alla fall berikande på något sätt. Klyschigt men ack så viktigt. Vissa ser jobbet som endast inkomstbringande. Och visst är det så. Men inte bara. Inte för mig. Det är en del av min fritid. Den ska både sponsra min fritid och ge mig något. Om det så innebär att jag i några år kommer söka mig vidare, testa olika arbetsplatser, studera vidare på distans. Mitt mål i framtiden är även att inte behöva jobba 100 %, om jag inte vill och trivs med det. Det handlar inte om dålig arbetsmoral. Det handlar om att lyssna på sig själv och sitt mående. Man är inte sämre människa för att man vill jobba mindre än vad normen skriker att man bör. Har ni tänkt på hur ofta ett yrke är i centrum vid möten av nya personer? Hur någon värderas utefter dess sysselsättning, både arbetstid och inriktning. Ens arbete är liksom hela ens identitet!
Ett dilemma vi har diskuterat mycket här hemma. Även att vilja kunna gå ner i arbetstid för att må bra, samtidigt som man förmodligen kommer behöva försvara sitt val och bli sedd som en slö person som inte bidrar till samhället..(samhällsnyttan är ett annat uttjatat och skevt vinklat område). Förresten - när slutar man bli sedd som "slö ungdom" och istället betraktas som en vuxen som lyssnar på sig själv? När en får barn? Skaffar hus? "Slår sig ned"? 
 
Evig ungdom i så fall!
 
Nåväl. 
 
Tillbaka till rubriken. Igår satt jag med min bullet journal och filade på ett av mina augusti-mål -  att skissa en framtidsplan gällande studier och jobb. En kort- och långsiktig plan. Hur ska jag komma dit jag vill? Hur ska jag få jobbet jag (för nuvarande) vill ha?
Min utbildning ger mig inte alla grunder jag behöver för min tilltänkta framtida yrkesval. Så jag kommer behöva söka mig vidare på distans. Dock, redan sista terminen, VT19, kommer jag kunna välja till kurser som komplement, samt praktik. 
Det jag har tänkt efter kandidaten är att vända mig till distanskurser sen när jag har fått ett jobb. Så - först förhoppningsvis en inkomst, sen berikande av fritid och för framtida yrkesvalmöjligheter.
 
 
Väldigt enkel för närvarande. Men jag måste börja någonstans. Detta ger mig motivation till höstens termin. Om inte annat för att komma in i studietänket igen och universitets-bubblan. För även om jag är trött på studierna nu så vill jag ändå inte komma bort från det. Förstå mig rätt alltså. Det som tynger mig nu är C-uppsatsen. De andra kurser, som sker parallellt, känns lite lättare. Men att sluta studera vill jag inte. Jag tror jag kommer behöva det som fritidssysselsättning. Jag har ingen direkt hobby att utveckla, förutom träningen, så jag kommer behöva stimulansen när jag sen har jobb. Att läsa, lära, utvecklas och bredda sig är så roligt! Med öppet sinne lär man sig också att allt inte är svart-vitt utan ofta en enda stor gråskala. Med öppen inställning lär man sig att rucka på föreställningar och öppnar sig för nya. Trångsynthet platsar inte på universitet tycker jag. Men det beror nog på personlighet hur öppen och sårbar man tillåter sig bli. 
 
Men tillbaka till ämnet igen. Jag har hittat lite distanskurser som verkar intressanta, även om detta kan ändras om ett-två år såklart. Men man behöver börja någonstans. Till nästa termin vill jag gärna gå "Språk, språkande, språkvetenskap" samt "Språkets byggstenar". Dessa kommer ur kursen "Svenska språket 1" och alltså ges som fristående. Det är detta jag ser så mycket fram mot! Samt praktik om jag blir mottagen någonstans.
 
Jag vet också att en termin går svindlande fort vilket ger hopp om att kunna stå ut hösten. Sen är det bara att gå vidare :)