Ja, om en vecka börjar termin 5. Av 6 terminer. Är det inte svindlande säg... Det har alltså redan gått 2 år sedan jag satte foten på campus-bussen, tillsammans med tårar av ångest. Ångest över att inte veta vad jag hade gett mig in på, ångest över att jag ändå inte hade något att gå tillbaka till om jag inte tog denna priviligerade chans till studier. Ångest över att känna mig för dum i huvudet för att ens platsa inom universitetsvärlden. 
 
Men 2 år senare så borde jag ju ha insett att det gick bra ändå? Men, nej. Eller jo, jag har förstått att jag har läshuvud men osäkerheten finns kvar. Ständigt och genom hela terminerna. Kan fungera som en stor fördel då en blir självkritisk och därmed gör sitt bästa och alltid ser över det en gör. Men också - utmattande ändå.
Fast det har också byggt självförtroende. Trots allt. Någonstans inom mig finns stoltheten och en liten övertygelse om att jag nog fixar detta och även en roligare framtid. En roligare framtid som innebär ett yrke jag trivs inom. Ett yrke att utvecklas inom. Som får man att vilja gå upp de flesta mornar. 
 
Är det något som är viktigt för mig är det att det arbete som jag ska spendera så många timmar på ska vara givande. I alla fall berikande på något sätt. Klyschigt men ack så viktigt. Vissa ser jobbet som endast inkomstbringande. Och visst är det så. Men inte bara. Inte för mig. Det är en del av min fritid. Den ska både sponsra min fritid och ge mig något. Om det så innebär att jag i några år kommer söka mig vidare, testa olika arbetsplatser, studera vidare på distans. Mitt mål i framtiden är även att inte behöva jobba 100 %, om jag inte vill och trivs med det. Det handlar inte om dålig arbetsmoral. Det handlar om att lyssna på sig själv och sitt mående. Man är inte sämre människa för att man vill jobba mindre än vad normen skriker att man bör. Har ni tänkt på hur ofta ett yrke är i centrum vid möten av nya personer? Hur någon värderas utefter dess sysselsättning, både arbetstid och inriktning. Ens arbete är liksom hela ens identitet!
Ett dilemma vi har diskuterat mycket här hemma. Även att vilja kunna gå ner i arbetstid för att må bra, samtidigt som man förmodligen kommer behöva försvara sitt val och bli sedd som en slö person som inte bidrar till samhället..(samhällsnyttan är ett annat uttjatat och skevt vinklat område). Förresten - när slutar man bli sedd som "slö ungdom" och istället betraktas som en vuxen som lyssnar på sig själv? När en får barn? Skaffar hus? "Slår sig ned"? 
 
Evig ungdom i så fall!
 
Nåväl. 
 
Tillbaka till rubriken. Igår satt jag med min bullet journal och filade på ett av mina augusti-mål -  att skissa en framtidsplan gällande studier och jobb. En kort- och långsiktig plan. Hur ska jag komma dit jag vill? Hur ska jag få jobbet jag (för nuvarande) vill ha?
Min utbildning ger mig inte alla grunder jag behöver för min tilltänkta framtida yrkesval. Så jag kommer behöva söka mig vidare på distans. Dock, redan sista terminen, VT19, kommer jag kunna välja till kurser som komplement, samt praktik. 
Det jag har tänkt efter kandidaten är att vända mig till distanskurser sen när jag har fått ett jobb. Så - först förhoppningsvis en inkomst, sen berikande av fritid och för framtida yrkesvalmöjligheter.
 
 
Väldigt enkel för närvarande. Men jag måste börja någonstans. Detta ger mig motivation till höstens termin. Om inte annat för att komma in i studietänket igen och universitets-bubblan. För även om jag är trött på studierna nu så vill jag ändå inte komma bort från det. Förstå mig rätt alltså. Det som tynger mig nu är C-uppsatsen. De andra kurser, som sker parallellt, känns lite lättare. Men att sluta studera vill jag inte. Jag tror jag kommer behöva det som fritidssysselsättning. Jag har ingen direkt hobby att utveckla, förutom träningen, så jag kommer behöva stimulansen när jag sen har jobb. Att läsa, lära, utvecklas och bredda sig är så roligt! Med öppet sinne lär man sig också att allt inte är svart-vitt utan ofta en enda stor gråskala. Med öppen inställning lär man sig att rucka på föreställningar och öppnar sig för nya. Trångsynthet platsar inte på universitet tycker jag. Men det beror nog på personlighet hur öppen och sårbar man tillåter sig bli. 
 
Men tillbaka till ämnet igen. Jag har hittat lite distanskurser som verkar intressanta, även om detta kan ändras om ett-två år såklart. Men man behöver börja någonstans. Till nästa termin vill jag gärna gå "Språk, språkande, språkvetenskap" samt "Språkets byggstenar". Dessa kommer ur kursen "Svenska språket 1" och alltså ges som fristående. Det är detta jag ser så mycket fram mot! Samt praktik om jag blir mottagen någonstans.
 
Jag vet också att en termin går svindlande fort vilket ger hopp om att kunna stå ut hösten. Sen är det bara att gå vidare :)
Igår var sista dagen på sommarjobbet. Så idag hade jag första dagen av andra sommarlovsfasen. Tomas jobbar idag 6-18 så jag vaknade själv tyvärr. Men efter sju trampade jag iväg till Himmelstalundsbadet för att möta upp mamma för simning. Mamma är där nästan varje morgon men för min del har det inte blivit något i år. Men nu så. Skönt men inte samma känsla som förra helgen i skärgården... Kloret gör det dessutom svårt att andas. Men bra start på dagen! Hade med frukost och kaffetermos till efteråt när vi sitter nyduschade i solen. Mysigt att göra detta ihop.
 
Så Fas 2 då. Cirka 2.5 vecka kvar till kursstart (22 aug). Känner redan småstressen av att maxa dessa veckor. Men också att samtidigt ta det lugnt. Måste försöka se det som uppladdning och nedvarvning fortfarande. Hjärnan är redan igång inför uppsatsen men det hålls ändå på distans, som sig bör. Att ha tankar igång är på samma gång lugnande. Lite förberedd vill jag vara.
 
Så idag tänkte jag antingen gå till gymmet och träna, eller möjligen ta en löptur. Cykla ner till stan kanske. Läsa. Sova lite.. Ikväll ska jag förmodligen till 30-års fest om hjärnan fortfarande är med på det. 
 
Även imorgon jobbar Tomas 6-18 så det är lite motvillig egentid denna helg. Han har jobbat natt hela veckan och har därmed kommit hem samma tid jag går upp, och så har vi mötts i dörren på eftermiddagen när jag kommit hem och han varit på väg till jobbet. Så lite trist även om det är temporärt. Se om vi kan göra något i veckan som kommer. Det enda inplanerade är att gå genom vårt förråd som har haft inbrott. Allt är vänt upp o ner och det är kaos. Så vi måste inventera vad som är stulet och samtidigt städa ur och göra om... Så något roligt måste vi se till att göra som motvikt. 
 
Fortfarande har jag ingen lust till kreativitet eller skrivande. Knappt läsa. Det är som om den halvan av hjärnan fortfarande är på paus. Det blir för mycket skärmtid för att fördriva tid därför. Jag gillar inte det egentligen. När jag inte sitter vid datorn har jag skrivlust och ämnen att fundera över men väl framför skärm så dör det av. Det är som om det sparar på reserverna. Men i överlag mår jag ändå bra. Och det är så himla skönt. När jag ser tillbaka på sommaren är det mycket som har gått framåt. Jag bara hoppas att det håller i sig till hösten. Jag vet att det är frånvaron att skolan som har hjälpt så nu gäller det att hålla i. Nästa vecka ska jag till hypnoanalysen igen. Dags att börja arbeta på självkänslan och självtilliten. Jag har även ramlat ifrån meditationen, både den guidade från Christine och den egna. Men en sak i taget.
 
min baddräkt som jag är så stolt över. plus att jag gillar bilden, så :)))
 
Idag är det den första juli. Jag har under detta halvår haft någon form av utmaning/nystart varje månad. Oftast återkommande utmaning men genom att sätta ett mål med "bara" 28, 30 eller 31 dagar så känns det mer överkomligt. Sen har det ju inte alltid gått bra. Tror att det har varit en månad som blev som jag hade tänkt. Resten blir alltid en lärdom. Jag försöker även att inte falla i fällan, som liknar nyårslöftena - alltså tankar om kost och kropp. 
 
Jag är i dock ständig utveckling gällande kost. Detta pga mina magproblem. Kruxet är, som nämnt, att magen kräver lite annat än vad huvudet ibland vill. Mycket striktare och eftertänktsamt. Och samtidigt så mår jag psykiskt bäst på den typ av kost också, jag behöver bara påminna mig om det. Mat påverkar, som känt, signalerna till hjärnan och därmed måendet. Äter jag "fel" (för magen) får jag även genast extrem ledvärk, tarmsmärtor, huvudvärk, sötsug, toalettproblem osv osv. Dessutom kickar hjärnspökena igång. Men det är en annan del att arbeta med.
 
I alla fall. Denna månad har jag just fokus på kosten för att fortsätta få en kontrollerad men balanserad vardag. Älskar min mat! Har i ungefär ett halvår, sen december, styrt om rejält och jag är både mer fokuserad och avslappnad än nånsin. Vill dock poängtera att det inte handlar om ätstörningar, utan kontroll på bra nivå som faktiskt krävs för att må bra fysiskt. Det kan vara en hårfin skillnad och jag är på min vakt, och får ibland ifrågasätta val ("gör jag detta pga gamla tankemönster eller lyssnar jag på kroppen?"). De andra tankarna jobbar jag med på sidan om. De rör mer självkänsla, självbild och egenvärde mer än själva maten i sig. Maten är som bekant ofta ett medel till kontroll när en känner att allt annat omkring än är utan struktur, eller utom kontroll.
Det är något som framförallt arbetas med i hypnoanalysen samt reiki-behandlingarna.
 
Så för varje dag prickar jag av om det gått som tänkt. Gör det inte det så kryssar jag bara dagen och går vidare. Sen kan jag se tillbaka på månaden och jämföra antal bra dagar med dagar som gått lite bakåt. Då ser man oftast att det inte var så farligt, utslaget på en månad. 
 
Som synes försöker jag använda min Bullet Journal fortfarande! Satt och förberedde igårkväll med pyssel och lite planering.
 
Här kan man också få en överblick och sammanfattning över måendet på en månad. Hänger något ihop? Kanske stress med dålig sömn, lugn med bra sömn? Förmodligen. Men precis som ovan skrivet så kan man även kanske få en påminnelse om att månaden överlag har varit bättre än vad som kändes i stunden. 
 
Vidare till ekonomi.
 
 
 
Min lilla översikt över utgifter! Så skönt att ha koll. Ville helst ha koll på mat-utgifterna när jag började detta. Egentligen borde kolumnen "ONLINE" innefattas i maten, då jag endast bestället tahini och kokosolja, men det kändes som olika saker. Det är ju lätt att klicka hem saker så ville ha koll på den förbrukningen.
Kolummen "ÖVRIGT" är lite ospecifierad men den innefattar bl.a fika, beställda böcker, tatuering (maj), Stockholmsresan (juni) och presenter, t.ex. Övriga saker helt enkelt som en lagt pengar på men inte har en egen kolumm.
Mobilen har inte laddats på två månader (har kontantkort fortfarande) och nu när jag har cykel så använder jag knappt busskortet. Klädmässigt unnade jag mig under maj och juni lite nytt i garderoben som inte hänt på några månader. Detta är så kul!
 
Nu svävade jag iväg i mitt inlägg men lite hänger det samman. Kanske kontrollbehovet :)))
 
söndagsreflektion,