Idag kom PMS-dimman igång ganska rejält. Den är väntad men precis som de senaste två-tre perioderna så kommer den lagom till sociala tillställningar. Denna gång är det bröllop i helgen som jag gärna vill känna mig bekväm på. Det är svårt när hjärnan får spel av alla hormoner. Men inget att hänga läpp över! Jag biter ihop och påminner mig om att det bara är hormoner som får en att deppa ihop och ger mig hjärnspöken - inget permanent.
 
Det är svårt att förklara hur det blir. Försökte till Tomas beskriva vad jag ser framför mig när jag tittar i spegeln eller bara på mig själv överlag. Det liksom växer, allt sväller framför mig. Det är ganska förvirrande och lite otäckt hur man inte kan lita på det man ser..
 
Sen blev det inte mycket bättre utav att jag var iväg söndagskväll till tisdagskväll på Öland för luftträning bl.a. Jag hamnade ju på bilder (av önskemål pga kul att ha fotobevis på bravaderna) som, när jag kollade hemma, inte stämde överens med mitt huvud- åt andra hållet. Jag kände mig relativt bekväm men bilderna gillade jag inte. Jag blir så frustrerad på mig själv! Känslan borde betyda allt men det är inte lätt. Särskilt inte i ett sällskap där jag inte känner att jag passar in i (inget uttalat såklart, mer i mina egna tankar). Det gör en så förvirrad för jag vet inte vad jag ska förhålla mig till.
 
MEN jag hade enormt roligt! Så för att återgå till den lilla Ölandstrippen.
Den var väldigt spontan, vilket är annorlunda mot hur jag brukar göra med tanke på mitt lilla kontrollbehov. Men jag följde med Linda ner till en som är bekant till mig och vän till Linda, via cirkusen. Vi åkte söndagskvällen och var framme efter 22, för att sen på måndagen och tisdag träna tyg och trapets.
Det är cirka 8 år sen jag hängde i något luftakrobatik-relaterat så jag var ganska nervös. Cirkusen är dessutom ett lite laddat område för mig med prestations- och kroppsångest. Det kom tillbaka en del men det tog inte överhand.
 
hade däremot förträngt brännsåren man får
 
Luftträningen var mellan 10-12 så jag och Linda turistade i Borgholm under måndagen. Vi prickade in semester-måsten som glass och kaffe vid stranden!
 
bild från Linda En bägare med mango- och limesorbet som smälte bort ganska snabbt. Underbart kaffe också som satt sig i smakminnet.
 
bild från Linda  Hittade maneter, när jag äntligen hade vågat mig på att bada fötterna.
 
På måndagskvällen skulle Linda och Sara dansa Bollywood men jag tog chansen att få springa på Öland istället. Blev avsläppt 3 km därifrån för att sen springa tillbaka och runt lite tills det blev en lagom runda på 5.7 km (jajjemän klockan gjorde sitt här, perfekt). Underbart fint landskap! Var helt lyrisk! Önskade jag hade kamera med mig. Vad jag älskar löpning.
 
 
Nörderi men såhär ser sidan ut när jag laddar upp en runda. Det jag mer tycker är bra med mätningarna är stegfrekvensen som ligger bra till. Klockan var bra här då jag hade en tid att hålla mig efter och ville dessutom se efteråt var jag hade varit.
 
 
Här försöker jag fundera ut vad jag ska göra haha
 
Nåväl - slutsumman av resan var mersmak. Absolut mersmak! Vill klättra mer, lära mig mer. Jag höll aldrig på med tyg under mina år i cirkusen, utan ring och lite rep så det blev lite nytt för mig. Nästa steg är att hitta lösningen på att kunna träna nånstans. Svårt med denna typ av hemmaträning..
Men jag är stolt över att jag tog utmaningen och kom igenom. Höll på att avboka resan flera gånger under de tre dagarna mellan att jag bestämde mig och innan vi åkte iväg.
 
Och jag har annat på gång på tränings- och matfronten. Ett reparationsförsök som jag kanske tar i ett annat inlägg.
Ser augusti som en nystartsmånad tror jag!
psykisk ohälsa,