Idag har jag ont i hela kroppen. Inklusive huvudet men tänkte främst muskelmässigt nu. 
Igår var jag med sambon till Klätterhallen för första gången. Han har klättrat ett litet tag nu men aldrig fått med mig dit. Min obekvämlighet med att vara nybörjare, inte veta i förväg vad saker innebär, vara bland folk som vet vad dem gör etc gör mig så osäker. När vi hade  bytt om och skulle in i hallen fick Tomas lugna ner mig lite och vi gick längst in där det inte var någon för tillfället. Vilket fungerade jättebra till slut och det släppte ganska snart. Vi kunde sen stå bland de andra också. 
 
Detta blev väldigt stort steg för mig som hindras i så mycket i och med min osäkerhet på mig själv och avsky att hamna i någons synfält. Det låter så banalt men det är sådan verklig känsla som går genom kroppen när man står där. Jag har många spärrar att gå genom, men i och med detta igår så har jag bevisat ytterligare en sak för mig själv.
 
världens bästa partner <3
 
Sen jag var hos terapeuten för två veckor sedan så har jag fått ännu en kick av att utmana mig själv. Klara mig på egen hand och försätta mig i situationer som jag inte gillar men behöver klara av. Eftersom jag innerst inne vet att man måste göra så för att utvecklas. 
 
Det är många saker man vet innerst inne men som ändå är svårt att sätta i praktik. Tankar och känslor hinner före förnuftet många gånger. Känslor är extremt verkligt och trovärdigt, oavsett nivå på dem.
 
MEN en annan rolig grej med klättringen igår var känslan att få jobba med hela kroppen igen. Jag saknar det så himla mycket från cirkusen. Jag har fortfarande bra kroppskontroll och smidighet kvar som var en klar fördel igår. Att vara kort (1.48) är dock inte en fördel. Men desto mer får man kämpa! 
Att jobba med kroppen är just det som jag älskade med cirkusen - utmana sin fysik. Det är superhäftigt. 
 
Idag vet jag inte riktigt hur dagen ter sig. Tog morgonjogg igår innan vi stack iväg så får se om en tar en sväng ikväll eller om det blir vilodag. Svärföräldrar kommer hit någon gång över dagen på fika och så ska jag väl läsa lite till skolan också. Skön känsla inför söndagen i varje fall! 
söndagsreflektion,
Idag kom PMS-dimman igång ganska rejält. Den är väntad men precis som de senaste två-tre perioderna så kommer den lagom till sociala tillställningar. Denna gång är det bröllop i helgen som jag gärna vill känna mig bekväm på. Det är svårt när hjärnan får spel av alla hormoner. Men inget att hänga läpp över! Jag biter ihop och påminner mig om att det bara är hormoner som får en att deppa ihop och ger mig hjärnspöken - inget permanent.
 
Det är svårt att förklara hur det blir. Försökte till Tomas beskriva vad jag ser framför mig när jag tittar i spegeln eller bara på mig själv överlag. Det liksom växer, allt sväller framför mig. Det är ganska förvirrande och lite otäckt hur man inte kan lita på det man ser..
 
Sen blev det inte mycket bättre utav att jag var iväg söndagskväll till tisdagskväll på Öland för luftträning bl.a. Jag hamnade ju på bilder (av önskemål pga kul att ha fotobevis på bravaderna) som, när jag kollade hemma, inte stämde överens med mitt huvud- åt andra hållet. Jag kände mig relativt bekväm men bilderna gillade jag inte. Jag blir så frustrerad på mig själv! Känslan borde betyda allt men det är inte lätt. Särskilt inte i ett sällskap där jag inte känner att jag passar in i (inget uttalat såklart, mer i mina egna tankar). Det gör en så förvirrad för jag vet inte vad jag ska förhålla mig till.
 
MEN jag hade enormt roligt! Så för att återgå till den lilla Ölandstrippen.
Den var väldigt spontan, vilket är annorlunda mot hur jag brukar göra med tanke på mitt lilla kontrollbehov. Men jag följde med Linda ner till en som är bekant till mig och vän till Linda, via cirkusen. Vi åkte söndagskvällen och var framme efter 22, för att sen på måndagen och tisdag träna tyg och trapets.
Det är cirka 8 år sen jag hängde i något luftakrobatik-relaterat så jag var ganska nervös. Cirkusen är dessutom ett lite laddat område för mig med prestations- och kroppsångest. Det kom tillbaka en del men det tog inte överhand.
 
hade däremot förträngt brännsåren man får
 
Luftträningen var mellan 10-12 så jag och Linda turistade i Borgholm under måndagen. Vi prickade in semester-måsten som glass och kaffe vid stranden!
 
bild från Linda En bägare med mango- och limesorbet som smälte bort ganska snabbt. Underbart kaffe också som satt sig i smakminnet.
 
bild från Linda  Hittade maneter, när jag äntligen hade vågat mig på att bada fötterna.
 
På måndagskvällen skulle Linda och Sara dansa Bollywood men jag tog chansen att få springa på Öland istället. Blev avsläppt 3 km därifrån för att sen springa tillbaka och runt lite tills det blev en lagom runda på 5.7 km (jajjemän klockan gjorde sitt här, perfekt). Underbart fint landskap! Var helt lyrisk! Önskade jag hade kamera med mig. Vad jag älskar löpning.
 
 
Nörderi men såhär ser sidan ut när jag laddar upp en runda. Det jag mer tycker är bra med mätningarna är stegfrekvensen som ligger bra till. Klockan var bra här då jag hade en tid att hålla mig efter och ville dessutom se efteråt var jag hade varit.
 
 
Här försöker jag fundera ut vad jag ska göra haha
 
Nåväl - slutsumman av resan var mersmak. Absolut mersmak! Vill klättra mer, lära mig mer. Jag höll aldrig på med tyg under mina år i cirkusen, utan ring och lite rep så det blev lite nytt för mig. Nästa steg är att hitta lösningen på att kunna träna nånstans. Svårt med denna typ av hemmaträning..
Men jag är stolt över att jag tog utmaningen och kom igenom. Höll på att avboka resan flera gånger under de tre dagarna mellan att jag bestämde mig och innan vi åkte iväg.
 
Och jag har annat på gång på tränings- och matfronten. Ett reparationsförsök som jag kanske tar i ett annat inlägg.
Ser augusti som en nystartsmånad tror jag!
psykisk ohälsa,