Behandlingen.
 
Som jag skrivit om tidigare går jag i behandling med hjälp av dels hypnoanalys  och dels av reiki. Hypnoanalysen har jag fortfarande inte riktigt kommit överens med så, precis som över sommaren, kör vi på reiki igen. Jag vet inte riktigt varför jag inte släpper in hypnoanalysen. Kanske för att det rör upp så mycket jobbigt till ytan. Det kommer aldrig vara "passande" att röra runt i gammalt skit men kanske inte just nu? Jag orkar inte tackla både skola och bearbetning. Sen är det fortfarande jobbigt att bli betraktad av någon när jag pratar. Avskyr att vara i fokus så det hindrar samtalen att utvecklas.
 
Reikin passar dock bra nu eftersom det är energigivande. Jag känner mig dränerad sen...länge. Så timmen hos Christine är så jäkla välgörande. Det är en egentid som jag ger mig själv. Min puls går inte alltid ned och tankarna fladdrar iväg då och då men det blir bättre. Som en djupmeditation. Det går inte riktigt att förklara. Jag ser det också som terapi med kroppskontakt, i och med att hon lägger händerna löst mot exempelvis axlar, knän osv, som jag har svårt för. Jag fick ångest första gången men nu har det lättat något.
 
Men jag har haft dåligt samvete över att jag valt reiki istället för samtal. Som om jag smiter undan det jobbiga. Christine har försökt lugna mig med att jag gör det rätta för mig eftersom jag behöver energin för att orka med allt. Hypnoanalysen röjer upp för mycket gammalt.
Men ändå. Jag tror det sitter i från de misslyckade försöken hos tidigare terapeuter som menat att jag är för kräsen, att det inte fungerar för att jag inte vet vad jag vill med behandlingen. Jag är rädd att misslyckas här med och vara dålig klient. Är det inte sjukt? Känna att man måste vara en bra klient och uppfylla vissa krav? Som till ett seminarie i skolan - förberedd och inläst. 
 
Jag har dock hemuppgifter, exempelvis tacksamhetsövningar, listor på lögn-sanning. Förra veckan fick jag en två-veckors skrivövning. Den ska egentligen tas under hypnoanalysen men eftersom vi inte kör det nu så gick det lika bra att göra det på egen hand. Det är något som ska göras på morgonen, innan dagen börjar, och tar max 13-14 minuter då svaren du ska skriva ned är tidsbegränsade. Detta passar bra eftersom det annars blir prestation för mig och det ska inte heller ta för lång tid eller överanalyseras. 
 
Hemuppgifterna, tillsammans med meditationsbanden från henne, handlar om att bygga upp självaktning, självkänsla och självförtroende. Det är lätt att bli otålig, det tar sådan lång tid. Men jag behöver bygga upp en grund som aldrig funnits så jag får ge mig till tåls. 
 
Jag tror dock att det har gått framåt, om man jämför ett år tillbaka. För nästa exakt ett år sedan fick jag ett sammanbrott jag inte fått på flera år. Jag ringde mamma där jag stod på trottoaren i panikattack och grät. Så på egen begäran åkte hon 40 minuter in till stan för att hämta upp mig. Det blev droppen liksom. Vad det innefattade och berodde på kan jag inte skriva ut här men jag är nästan tacksam för brytet. Dels för att jag tog upp försöken att få hjälp igen, dels för att jag öppnade upp mig för mamma, mer än vad hon hört förut. Man vill ju gärna skydda sina föräldrar från vissa saker men ibland behöver man slänga det i ansiktet på dem så man slipper muren emellan.
Men förbättringen syns på lite olika vis tycker jag. Så jag tror på det här och fortsätter.
 
 
psykisk ohälsa,

1 kommentarer

Marina Ek

26 Sep 2018 21:58

Häng i, det kommer en dag när du är redo ❤

Svar: Ja det hoppas jag. Jag tror jag behöver båda delarna. Man är så inkörd på att man ska prata för att bli hjälpt. Kanske hjälper reikin och skrivövningarna mer än vad jag tror. Jag gillar att hon anpassar behandlingen utefter personen och inte efter en mall. Sen är det ju lätt att bli frustrerad när man inte ser alla framsteg eftersom dem sker lite i skymundan. Tack för kommentaren <3
Maria

Kommentera

Publiceras ej