Jag har öppnat - stängt - öppnat - stängt varje nytt inlägg. Tänker "nu ska jag skriva!", öppnar en blank sida, tänker " men varför? så ointressant, vem läser", stänger ner.
 
 
Mellan lördag och måndag har jag varit på på landet, ute på Lugnet i Getå med föräldrar och hund. Sommarlov. Ledig. Utan dator, bara skönlitterära ( av egna val) böcker. Firat mamma i förskott i två dagar. Åby Krog lördagkväll. Heldag på söndagen i Thunderbirden, till Bergs och Norsholm.
 
 
Oates, Calvino, Woolf, Wägner, Benedictsson
 
Som förvisso slutade med bärgarbil 5 km hemifrån pga bolmande bil som inte gick att stänga av.
Men som i slutändan gick bra.
 
från exakt ett år sen. inte lika grönt nu...
 
Trädgårdsröj och egentid söndagkväll och måndagmorgon. Skogsspring och histaminreaktion. Glädjerus när regnet smattrade imorse. Äntligen! Kunde andas. Vovven var på lekhumör igen.
 
Hemma igen pga tid att passa i stan. Den planerade hypnoanalysen blev reiki-behandling, som blev så stark att jag trampade hem istället för att gå till gymmet. Tung i kroppen som inte riktigt lydde efteråt men avslappnad i själ och huvud. 
 
Behandlingen går både framåt och stilla. Men jag är kvar. Det är rekord med tanke på tidigare behandlingar. Men det beror förmodligen på att hon individanpassar. Sätter mig inte i ett fack som traditionella vården gör. Sätter mig inte i ett program "som ska fungera för alla" utan att lyssna på vad som passar mig. Hon läser av, frågar, ställer inga krav på att jag ska forma min egen behandling. Som vården alltid gjort. Hon ser sina klienter.
 
Även om vi idag körde tyst behandling pratar vi alltid innan och efter. Hon vill utreda mig för PTSD och jag tänkte "Ja. Äntligen". Så länge jag har tänkt på det. Men det är svårt att ta till sig. Som så många andra är man ilurad att så länge man har en fungerande vardag utåt så är inget fel, eller så är man inte värdig hjälp, eller bli tagen på allvar. Men hon ser mig som sagt och lyssnar, ser till varje person.
Tror jag blev lättare i kroppen efter det. Då kommer hon kunna strukturera upp behandlingen på ett annat sätt, då den ser annorlunda ut än mot vanlig. 
 
Så ett steg fram. Eller i alla fall inte bakåt.
 
Så. Ett första inlägg detta sommarlov. Lite roligare inlägg emellanåt kommer. Har ju väldigt roliga dagar också, bara att kameran inte alltid hänger med :)
psykisk ohälsa,

Kommentera

Publiceras ej