Igår hade jag en allmänt bra dag. Var inte hemma så mycket men trots det fick jag en dålig natt sömn. Kanske var det kaffet på Erikshjälpen efter kl 15, kanske var det övertrötthet, möjligtvis att jag väntade in Tomas som kom hem från jobbet kl 23.50. 
Eller en blandning av allt detta, tillsammans med gårdagens session av reiki  hos Christine. Det brukar släppa en massa inuti kroppen och det är inte ovanligt att det poppar upp massa saker efteråt, negativt som positivt. Många gånger när jag inte kan sova är det helt enkelt för att hjärnan och kroppen inte kan varva ned. Den bara rullar på. Det liksom kryper i en.
 
På kvällen igår skrev jag till Christine och förklarade hur tacksam jag var för hur hon lyssnar på mig, anpassar behandlingen utifrån hur jag fungerar och har för behov. Detta är absolut inte en självklarhet inom den allmänna vården har jag märkt och är en anledning till varför jag aldrig klarade av att stanna kvar hos dem jag prövade. 
Igår kom jag dit med tvivel. Tvivel på fortsatt behandling, om jag smiter undan, om jag verkligen behöver detta. Ja, dubbla känslor helt enkelt. 
Jag tvivlar inte på effekten utan på min egna styrka. Ironiskt speglar ju detta hur mycket jag behöver jobba på min självtillit och min syn på mig själv, som värdig detta. Jag har valt reiki tre gånger nu, istället för hypnoanalysen. Detta för att jag helt enkelt inte hade kraft nog. Det är utmattande och energin var borta under hela våren och den har fortfarande inte kommit tillbaka. Reikin är kraftgivande och därför har vi kört det några gånger. Men jag har ändå tvivlat och tänkt att jag tagit den "enkla" vägen ut, slippa prata. 
Som tur är har Christine varit lyhörd och tålmodigt förklarat för mig att reikin ger lika bra och att det är förmodligen energi jag behöver nu. 
 
Till nästa gång har vi dock bestämt hypnoanalys  men vi vänder på behandlingen. Istället för att diskutera händelser och gammalt skit så börjar vi med att bygga upp en stark grund. Bygga upp självkänsla, förtroende och tillit till mig själv. Så jag är stadig nog att börja bearbeta. Det var precis det jag hade i tankarna så när Christine förklarade sitt förslag blev jag väldigt lugn och trygg. Vi är med andra ord på samma bana! Hon strukturerar om och anpassar utefter vad jag behöver. Som det ska vara.
 
Imorgon och på fredag ska jag in till Linköping Universitet för upplärning av lånedisk, till sommarjobbet. Bara tanken att ta mig till området igen ger mig klump i magen och ont i bröstet. Jag är inte redo för skolan, även detta inte handlar om skolan i sig. Men bara miljön är jobbig. Förhoppningsvis släpper det imorgon och även att jag inte känner mig allt för dum i huvudet med allt det nya :)))
 
kvällarna har bjudit på smått "dramatisk" himmel
psykisk ohälsa,

1 kommentarer

Marina

04 Jul 2018 23:01

Du är värd allt gott och du är en klok människa❤

Svar: Tack vad fint skrivet Marina <3 detsamma till dig. Tänk vad svårt det kan vara att ta hand om sig själv, när man tycker det är så självklart om andra.
Maria

Kommentera

Publiceras ej