Idag fick jag bra användning av min träningsklocka. När jag närmade mig vårt hyreshus kollade jag lite snabbt på antal km och fick se 6.3 km. Alltså ojämt nummer. Så vill jag ju inte sluta såklart. Grämer mig fortfarande från förra veckan när jag kom hem med 7.8 km och redan stog hemma i hallen. Nåväl nu kunde jag rätta till det!
 
Så jag påbörjade en extra slinga för att få ihop till en fin 7:a. När jag tittade till sen hade jag stigit över 7 km och fick ännu en ojämn siffra. Jaha ja men till 8 km då, tänkte jag och la till ett till kvarter. 
Nästan hemma igen gick jag över 8.5 och med en liten bit kvar hoppades jag på att komma över 9 så jag slapp hitta nya extraslingor. 
Slutade på 9.10 km. Men det fick duga! 
 
Väl hemma grämde jag mig igen att 9 ju är ganska ful och ojämn siffra det med. Hade ju inte varit svårt att lufsa in en kilometer till, till milen. Men jag har samtidigt lovat mig själv en lugn uppstart för att komma tillbaka till långpassen så jag måste vara nöjd. Och det är jag innerst inne! 
Jag hade även bra långpass-tempo och som alltid prickar jag in 180 steg/minut vilket ska vara optimalt vid löpning. I sådana lägen är det roligt att nu ha klocka. Annars hade jag ju stannat vid 6.3 km.
 
där tiden dippar höll jag på i skogen med att ta mig ur vattenhål och röjt sly. bra fotträning:)
 
Hade från början inställningen att det skulle bli en 20-minuterspass vilket brukar underlätta motivationen och tanken på att ta sig ut. Att bara komma utanför dörren är positivit nog. Idag hade jag även en oerhörd smärta i sidan av magen bak till ryggen och var inte jättepepp. Men jag tog mig i alla fall till skogen och blandade häststigarna med freebasing rakt ut i skogen. Det vill säga utanför stigarna- och ibland ner i vattenhål. Smärtan höll sig i bakkanten. 
 
Men jag har nog aldrig så kul som när jag improviserar i skogen. Radion stängde jag av direkt, den behövs inte i naturen. I skogen får man inte tänka tempo, bara kolla vart man sätter fötterna. Just det gör att man inte tänker på hur länge man är ute eller om det är jobbigt. Det är mestadels roligt. Huvudet får arbeta och kroppen likaså. Alla sinnen är med. Att köra utanför motionspåren gör det hela lättare för jag vill inte ha känslan av träning eller motionsslingor. Jag vill bara vara i skogen. 
 
egentligen en bild från våras men det ser ju likadant ut nu:)
 

Kommentera

Publiceras ej