jag säger att jag vill skriva mer men jag vet egentligen inte om vad. kanske har jag tappat det. det känns lite onödigt. förr skrev jag när jag mådde dåligt. och mår dåligt gör jag fortfarande. skillnaden är att jag pratar med tomas istället för att skriva ner det. och möjligtvis är det bättre.

ibland funderar jag på om skrivandet är klart. men tankarna tar aldrig slut, jag funderar alltid på saker och oroar mig eller reflekterar. man kan ju byta ämne att skriva om också.

en annan sak jag har funderat på är om skrivandet har haft negativt intryck. det blir ju ett ältande. om man skriver, ältar, skriver, funderar, så finns det en risk att fastna i det tänket. precis som jag ibland säger till tomas att vi inte behöver prata om ämne X för att jag har inget nytt att kommma med eller att vi redan har pratat om det så många gånger. kanske att det hindrar utvecklingen och läkningen framåt.

svårt att finna en balans i det.

man måste få prata av sig men utan att fastna. till slut kanske man "glömmer" det? att varje dag nämna det jobbiga med tex maten gör att jag påminner mig själv om problemen. men om jag försöker skjuta undan tankarna och "bara är", utan att lägga märke till hjärtklappningen som ibland dyker upp när tallriken står framför mig så kan det också försvinna efter en tid.

just ångest är relaterat till tankar och därmed kan jag styra känslan genom att styra tankarna. så tänker jag. men det är svårt att omsätta till praktik. som med allt. oftast lyckas jag, som med maten, men absolut inte alltid. det är en ständig process även den är enklare nuförtiden.

men små saker i vardagen kan bidra till ändrade tankemönster och därmed ändrade känslor. släppa fokus på en sak och lägga den på något annat. inte tänka på hur kläderna sitter utan mer på vad det är för temperatur ute. inte tänka på missnöjet man känner utan fokusera på det man klarar av att faktiskt göra.
att en negativ sak tar över tio positiva är lika sann som den är stark. men det är också en tankemönster som går att bryta ner.

utan att lägga vikt vid prestation.
utan att lägga vikt på att uppnå något.
utan att känna sig mindre nöjd vid en oproduktiv dag.

svårt med balans som sagt.

 att balansera studierna med prestationsångest och allt för höga krav på en själv, tillsammans med låg stresströskel och ljudkänslighet är inte lätt. men jag lär mig!
 
jag har presterat bra över jul och nyår och är stolt över mig själv. tagit några dagar ledigt men lämnat in i förtid, legat i fas. sista rycket nu med en salstenta om en vecka i filosofi till sista epok-kursen.
sen kommer fördjupningen och litteraturvetenskap 2! 
 
jag är pepp och har bubblande förväntningar inför terminen

Kommentera

Publiceras ej