Fortsätta:
- sträva mot kroppsacceptans. Normalisering går åt alla håll så vi fortsätter.
- jobba mot ätproblematiken
- jobba mot den automatiska förminskningen av en själv
- uppskatta framstegen jag ändå gör
- klättringen med Tomas. Nu har jag köpt ett 12-kort, det är himla roligt och fint att ha något mer tillsammans.
- bygga upp kroppen och successivt öka löpningen igen. Sugen på långdistans igen. Problemet är att jag måste vara vaksam för när jag trappar upp träningen så börjar ofta huvudet strula. Men ska försöka i alla fall eftersom löpningen är något jag älskar av andra anledningar än som träningsform.
- parera skola med egna vilodagar. Jag tar aldrig ledigt utan kör mer än heltid. Man är inte alltid i skolan men huvudet är konstant igång, man läser, funderar etc. Det är alltid där och jag behöver en metod att koppla bort det.
 
Förhoppningar:
- resa med Tomas. Vi har pratat om Tyskland som han vill tillbaka till. Löpning som sighseeing-metod och kolla katedraler, museum, slott etc. 
- springa lopp tillsammans, helst halvmara.
- hitta ett sätt att varva ner på kvällarna, eller stressiga perioder överlag. Försöker ta upp målningen och ritandet men det går inte så bra. Broderiet har inte fastnat riktigt. Läsandet försvinner lite när utbildningen kräver väldigt mycket skönlitteratur, och facklit.
- få mera sömn!
- klara av uppsatserna som väntar i skolan och bara köra genom terminerna utan större problem eller frustration. Längtar väldigt mycket efter terminstart i fördjupningen!
- mera uteliv överlag, i naturen. Tälta, springa, vandra.
 
Börja med:
- skriva tacksamhetsövningar om kvällarna. Pepp från en klasskamrat som jag ska ta åt mig och försöka hålla vid liv. 
- meditation. Det försvann under 2017.
- skriva överlag har också försvunnit under 2017. Mycket har det att göra med att jag pratar med Tomas om det som jag förr skrev ned istället. Saknar att komma in i flödesskrivandet. 
 
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Det svåraste är att man jobbar i motvind ganska ofta. Det är min känsla och uppfattning i alla fall. Det är inte enkelt att släppa ätproblematiken när man har familj, vänner och bekanta som pratar kalorier, träning i annat syfte, kroppsformer som negativt eller positivt. Man stretar ju mot hela normen plus sitt egna huvud. Det är svårt att parera ibland. Det som hjälper främst, som alltid, är Tomas. Där kan jag släppa fram min frustration jag känner. Jag kan säga det att "mitt huvud exploderar" och han förstår och lugnar mig. Låter mig bara få säga det högt och sen kan det ofta räcka. Eller så matar han in mantra i huvudet på mig. 
 
---------------------------------------------
 
Vår första dag på nya året började med att faktiskt få sova. Är så glad att jag inte rörde alkohol igår. Ett val jag tog för att efter dem senaste alkoholtillfällena så har min ångest skjutit i taket om nätterna och jag vill inte vara med om det igen. Det är vidrigt. Samma sak vid sockerintag. Så idag har jag mest varit trött men ändå fräsch. Vi tog en löptur förut, en lång stretch i mörk lägenhet och nedvarvning innan senare lunch. Vi båda har smygt igång plugget för veckan men på hanterbar nivå. Skön sinnestämning bara helt enkelt.
 
Jag är alltid glad över nystarter och särskilt idag. Vi fick inget jättebra avslut men desto bättre början! Ser fram mot ett till år tillsammans.
 
från ett par vänners fina bröllop i somras
nyår, psykisk ohälsa,

Kommentera

Publiceras ej