Mitt senaste inlägg handlade om pepp. Jag är inte så pepp nu för tiden. Peppen har verkligen försvunnit. Jag hoppas det är temporärt för jag behöver motivationen tillbaka för studierna.
 
Förmodligen, eller helt säkert, beror det bara på att det är stressigt, att jag har hållit på med detta väldigt länge nu och är UTLED på min text (uppsatsen). Men det är bara cirka 2.5 vecka kvar till preliminära inlämningen(!).
 Uppsatsen har jag jobbat på sen cirka januari/februari, parallellt med våra andra kurser. Det har fluxat i motivationen såklart, och självförtroendet, men det har ändå rullat på bra. Nu däremot har det verkligen dippat. Jag är så trött på det dåliga självförtroendet och hur mycket man kan gå ner sig på sånt här. Det är himla svårt att särskilja på värderingen av skolarbetet och ens personlighet.
 
Det här inlägget har påbörjats många gånger och jag har suttit till och från under morgonen. Jag har ju inte så mkt att skriva om och om jag skriver så är det på en tenta eller uppsatsen. Liksom blivit en smula trött på skrivandet. Överlag har jag ställt livet på paus tills terminen är slut i juni men liksom det funkar ju inte heller? Man ska ju kunna leva däremellan också. Men jag gör så. Sätter av allt. Går på autopilot med en enda sak i fokus - skola. Har inte haft regelrätt helg på länge och vi har ingen skillnad på vardagar och helg här hemma. Båda är lika stressade och har bara skola i huvudet.
 
Sitter med en hemtenta nu, till en kurs jag inte var direkt intresserad av. Vilket i sig gör det svårt att skriva. Den är i essäform som borde passa mig bra men som jag av någon anledning ändå har svårt för. Det är svårt att balansera det personliga med faktan, så att det ena inte överhänger det andra. Är dessutom så himla inne i uppsatsskrivandet där allt man skriver ska ha belägg och byggas upp. Tentan ska in senast på torsdag nästa vecka 23.30 så jag har några dagar på mig. Men vill egentligen bara bli klar så jag kan återgå med full fokus på uppsatsen. 
 
Jag har avsnitt som behöver förändras och förbättras i uppsatsen samt, såklart, fortsätta med analysen. Tänk att till slut få skicka in den och gå vidare? Känns overkligt. Och då är det bara en B-uppsats. Kan erkänna att det känns lite larvigt att vara stressad över mitt skrivande när Tomas samtidigt sitter med sin D-uppsats till sin master. Men kan inte jämföra heller. Allt är ju nytt för mig. 
 
Det var väl det. 
Ja just det, imorgon ska jag pröva ännu en gång med terapi. Fast nu har jag vänt mig bort från den värdelösa vården och tagit det privat. Dessutom med en mindre accepterad metod - hypnoanalys. Kanske att jag återkommer om några veckor/ett par månader med uppdatering om det. Jag var på konsultation förra veckan och kände att det här bör passa mig bättre än vårdens icke individ-anpassad KBT-inspirerade vård, som dem verkar anse ska passa alla men som inte gör det. 
Jag ser faktiskt fram mot imorgon till den första träffen.
psykisk ohälsa, söndagsreflektion,

Kommentera

Publiceras ej