Hemmadag! Perfekt dagen efter en tenta! Igår hade vi salstenta kl 8, i historia. Förhoppningsvis min sista i historia någonsin. Skönt! Har inget mot ämnet, för det är en viktig del som alla borde ta del av, men det är inte mitt huvudfokus som sagt. Det var två frågor med 3 sidor svar per fråga. Men det gick nog bra. Kändes okej. Kommer alltid på saker i efterhand men tror det räcker till godkänt. Tackar alltid mig själv att jag har pluggat så mycket som jag gör, även om jag stressar upp mig i onödan ibland eller möjligtvis sitter för mycket. Men jag studerar för min skull så allting som jag får in i huvudet är ju till min fördel!
 
Jag blev klar ganska snabbt, strax innan halv elva, så jag satte mig i Keyhuset med kaffe och medtagen frukost innan jag började jobba mina timmar på biblioteket. Försökte lugna ned stressen som alltid kommer när man suttit spänd så länge och skrivit. Hade natten till måndagen sovit verkligen skit så var trött. Alltid samma sak innan tenta. Men så är det. Hemma sen kröp jag ned i sängen med bok och värmekudde och bara försökte varva ned. Tog en ledig dag från allt igår för det var jag värd!:)
 
Idag har jag alltså hemmadag. Vanligtvis har vi litteratur på tisdagar men inte idag. Väldigt passande måste jag säga. Jag började morgonen med att avboka min tid hos psykiatrin. 
 
För nej, tror inte det blev bra denna gång heller. Börjar fundera på om jag helt enkelt inte passar för det. 
Såhär tänker jag;
Jag har genom senaste två-tre åren analyserat, rannsakat och jobbat med mig själv väldigt mycket på egen hand. Jag vet orsaker, verkan, utloppen, förklaringar, mina svaga och starka sidor, vad som inte fungerar i vardagen osv. Jag kan väldigt självsäkert säga att jag kan mycket om mig själv. Det går lite långsammare att reda ut saker på egen hand bara.
 
Det funkar inte riktigt då att sitta hos någon som diskuterar det jag redan är klar med. Det må låta drygt men min främsta tanke förra tisdagen var att "jag är klar med den delen". Jag har liksom i vissa fall kommit till förlåt-stadiet. Hon tyckte jag rationaliserade bort händelser men jag ser det mer som att jag kommit så pass långt att jag kan säga "jag är ledsen och besviken på X men jag kan också förstå varför hen gjorde så". Handlar inte om ursäktande men en viss förklaring. Sen är det ju såklart stor betydelse på VAD X handlar om, men det är ju privat. 
 
Hon har även ett arbetssätt som inte passar mig. Hon fokuserar på att sätta känslor på allt vilket gjorde mig frustrerad till slut. Hon blev liksom aldrig nöjd med mina svar. "Jag känner X" - "Ja men vad känner du under det egentligen?" om och om igen. Frågade till slut vad hon ville ha utav mig hehe. Kort förklarat men nej det kändes inte bra mellan oss heller.
 
Hennes uppfattning om att "det finns inga rätta psykologer utan man får gillar läget" kändes inte bra heller. För jo, det finns psykologer som klickar rätt. Det är så svårt att hitta dem bara.
 
Men jag tror jag kommer fortsätta på egen hand. Jag har dessutom fått en extra push efter det här för jag vet också vad jag är klar med, vad jag ska ta tag i etc. Det gav en energikick till att utmana mig själv!
 
ja men vi har ju så fin utsikt<3
morgonkaffet, psykisk ohälsa,

Kommentera

Publiceras ej