Tog en paus. Nej jag lät det vara bara. Inget planerande. Har inte haft något att säga. Men det händer mycket. Så skrivandet skulle behövas men det är så rörigt att det inte går att göra inlägg om det men jag har inte skrivit "privat" heller, så det är inte så bra. Nu låter det som att det har sjunkit djupt men så är det ju inte alltid. Man bara tappar motivation ibland. 
 
Skolan tar mycket skriv- och lästid samt kräver tillräcklig tid vid dataskärmen så jag försöker så mycket som möjligt stänga ned datorn. 
Skolan rullar på överlag väldigt bra och det är roligt fortfarande. Jag är i studiebubblan och kan knappt vänta till kommande termin med fördjupningen i litteraturvetenskap! Om en och halv vecka är det salstenta i historia i denna kurs, sen kommer hemtenta i konst och litteratur, samt en sista salstenta i filosofi i januari. Sen kan jag lämna de övriga ämnena.
 
Funderar mycket på vad man ska skriva i kommande B-uppsats, kommande studier efter utbildningen, eventuella inriktningar etc. Vill väldigt mycket men vet inte vad som är möjligt. Vet bara att jag vill fortsätta. Här hemma har vi "framtidskris" för tillfället. Mer aktuellt för sambon som tar sin master nästa år. Jag har ju några terminer kvar att tänka över. Så det är mycket diskussioner om skola och tiden efter alltså. 
 
Nästa vecka ska jag till psykiatrin på sjukhuset för ett första samtal hos terapeut. Ännu en med andra ord. Dock inte på vårdcentral då, så jag har mycket större förhoppning om ett seriöst samtal. 
För cirka en månad sen skickade jag in en egenremiss till sjukhuset, eftersom vårdcentralen inte kan tillhandahålla en seriös hjälpande hand. Det är lätt att säga åt andra att söka hjälp och "ta tag" i sina problem om man inte vet hur dålig denna typ av vård kan fungera. Att slussas runt hos nya varje gång, möta misstro och nonchalans kan försämra en ganska rejält så det har känts bättre att hålla sig borta från det ett tag.
 
Men för en månad sen brakade jag ner igen och mamma ställde upp som en stöttande vägg. Åkte ut på landet några dagar, skärma av en omgivning som inte varit bra, fick prata och gråta ut och vi brakade genom några murar vi haft mellan oss.
hos mamsen/familjen. nyduschad efter meditationsspring i skogen <3
 
Jag har hållt mycket inom mig för att inte oroa mamma men det har inte hållt i längden. Jag behöver fler än Tomas som stöd eftersom det inte är roligt att vara anhörig till någon som mår dåligt. Så terapeuten får förhoppningsvis fungera som ett andningshåll för vår relations skull också. 
 
Kan ju hålla tummarna att jag återkommer till henne och att det känns bra. Har ju som "tradition" att endast klara av två träffar..:))
 
Nu blev det svårt att avrunda här. Har skrivit på detta i tre dagar haha. Men som sista grej så är det alltid värt att påminna om att även om en person har jobbiga perioder så varvas det ofta med gott humör och problemfria dagar också. Är det något jag är lycklig över så är det relationen med sambon som förgyller dagarna med både seriösa samtal och bidrar med idiotiska skrattanfall <3
 
Det är inte svartvitt för mig, personligen, i alla fall! 
 
Något jag ser fram mot idag är att luncha med en vän. Vi lyckas alltid få stora mellanrum mellan träffarna men jag tror inte det gör så mycket för desto roligare när vi äntligen ses igen. En avslappnad lunchstund är precis det jag behöver idag. 
morgonkaffet, psykisk ohälsa,

Kommentera

Publiceras ej