Jag hade ett bra inlägg i huvudet igår men det har jag glömt bort nu. Det lät bra, förmodligen för att klockan var efter 22 och jag satt uppe själv och funderade. Tomas puttade ur mig ur sängen för att jag var hungrig men inte orkade gå upp självmant. Jag har dessutom svårt att äta efter kl 20 så det tog emot. Men magen kurrade så högt så efteråt var jag nöjd såklart.
 
I vilket fall satt jag och funderade vid matbordet med mitt kvällsmål. Önskade att jag hade haft datorn till hands då. Jag tänkte över mitt sociala liv, eller rättare sagt lite osociala liv. För det är ju till stor del självvalt att jag inte har mycket omkring mig. Eller inte alltid självvalt heller iof. Det är det som är så svårt. Jag har behov av socialt nätverk men jag orkar inte upprätthålla det. Jag är nu inne i en period där jag helt enkelt måste kapa av omgivningen för att klara av att fokusera på det viktiga, som nu är skolan och relationen. Andra perioder har jag mer energi och klarar av flera saker uppbokade men inte nu. Det är svårt att förklara utåt, och det blir lätt att man tackar ja till saker för att man inte vill tappa vänner omkring en och kanske ses som avvisande eller tråkig. 
 
Två lördagar i rad nu har jag haft två saker planerat under en och samma dag. Det går inte. Kvällarna har spenderats hemma till slut för att det jag gör under dagen har tagit av energiförrådet, även om det är roligt och uppiggande. Det blir då en extra tyngd på det dåliga samvetet för att du har tackat ja till något som du sen måste avboka samma dag för att du inte kommer ur sängen. 
Kroppen känns sjuk, energilös. Jag undrar alltid hur jag nånsin ska komma utanför dörren igen med ben som darrar och med yrsel.
Det är också svårt att veta om jag behöver jobba på orken eller helt enkelt acceptera som en del av mig. Vissa klarar av mycket händelser omkring en, andra behöver en-två dagar vila efter en kväll eller dag med aktiviteter eller lugn träff med vänner. Jag tror helt enkelt att jag är så bara, att jag lätt blir hjärntrött, och att det inte är jag som måste rätta mig efter normen att vara överallt, hela tiden. Svårt att få ihop det ibland bara med partner eller vänner som är åt det sociala hållet. Man får lätt dåligt samvete och jag blir förvirrad om det kanske är jag som är onormal och dålig som person. Jag var väldigt social förr med många bollar i luften. Och jag tror jag fortfarande försöker ta mig tillbaka dit trots att det inte var så bra för mig. Jag har ett orealistisk mål och en norm som inte passar mig.
 
Hm ja det är lite saker jag funderar på ibland. Men jag har de senaste två åren kommit fram till att vissa saker är en del av min personlighet och inget som behöver arbetas bort eller göras om. Vi är ju trots allt olika.
 
Bara för att man har psykisk ohälsa betyder det inte att allt en gör, känner, tycker, agerar på beror på det och måste förändras. Mina egenskaper kan också bero på min personlighet helt enkelt, som fanns där från början. Mycket viktigt att särskilja och försöka hitta.
 
 
 
Lördagens aktiviteter, det jag la min energi på, blev en dag i Linköping med Tomas. Vi tog pendeln och kollade slottsträdgården ^ (som inte klarade mina förväntningar) och Domkyrkan. Vandrade omkring några timmar, käkade och tog sen pendeln hem på eftermiddagen. 
 
 
 
psykisk ohälsa,

Kommentera

Publiceras ej