torsdagsmorgon den 11.
Upp till 7 som vanligt. Skön tid, om än tidigt när man sover krassligt men inatt fick jag ganska sammanhållen sömn. Det kommer jag nog leva på idag!
 
Föreläsning 13-15, liten intervju 15.10 på skolan. Ändå är jag uppe tidigt alltså. Tanken är att jag och Tomas ska till utegymmet om någon halvtimme och sen ska jag åka tidigare till skolan för att plugga där och hinna äta mat innan föreläsning. Åker en med kvar över 12-bussen kommer man fram precis i tid och det känns lite stressigt. 
 
Jag gillar mitt schema på denna kurs - tis-tors är det en föreläsning om dagen vilket gör att fredag och måndag är fria från att passa tider så man kan plugga i lugn och ro. Nu är det bara en vecka kvar med föreläsningar innan tentorna sen är kursen slut!! 1 juni är tentan i estetik (24 maj är den i moralfilosofi) så det rinner undan i dagarna.
 
Idag är en bättre dag, vilket det även var igår, Tisdagens mående finns kvar men är hanterbart. Så är det som sagt. Det kommer och går i olika grader. Man kan fortfarande vara en glad person, uppskatta saker och ha ett sinne fritt från ångest emellanåt. Man behöver inte alltid gå runt och vara dyster.
 
Gud det finns så mycket missuppfattningar om ångest och psykisk ohälsa att jag blir trött på allt ibland. Jag har skrivit det förr men det är svårt att beskriva och utreda saker utan att låta som att man söker medömkan. 
Det är inte för intet som många, med mig, känner att man hellre hade velat bryta ett ben och haft synliga, fysiska besvär eftersom folk tenderar att vara mer förstående. Men det mentala, nej det är bara svaghet i mångas ögon. 
 
Ska inte sätta igång frustrationen på morgonen så lämnar det där. 
Nu ska jag försöka väcka sambon!
 
 
morgonkaffet, psykisk ohälsa,

2 kommentarer

Spritt

11 May 2017 08:43

Förstår dig helt när det kommer till psykisk ohälsa. Många gånger känns det som att man inte bara måste stå ut med åkomman i sig, utan även människors lustiga idéer och irrelevanta förväntningar. Förhoppningsvis suddas gränsen mellan fysiska och psykiska åkommor ut med åren. Det längtar jag till! :)

Svar: Ja, precis så! Det känns ibland inte värt att prata om det för man blir "gnällig". Mina närmsta vet inte ens en tiondel av allt för jag vill slippa bli dömd. Man blir sedd som en vandrade ångestklump trots att det finns mer utav en. Den där gränsen känns som en stor mur men ja jag hoppas det luckras upp successivt:) Tack för kommentaren! Man känner sig lätt som ett ensamt ufo hehe:))
Maria

Rebecca

30 May 2017 19:05

Förstår dig! Det är många som rynkar på näsan och typ säger "Ryck upp dig!".. Nej, det är inte bara att rycka upp sig! kram

Svar: Japp det är en klassiker många håller kvar i. Jag tror folk inte kan skilja mellan vanlig trötthet/nedstämd/kortvarig stress och när det handlar om psykisk ohälsa. Det är bra att allt uppmärksammas nu för tiden men ibland slänger folk med dessa uttryck så ofta att det till slut suddar ut gränserna mellan vanligt dåligt mående och psykisk ohälsa, vilket drabbar dem som verkligen är sjuka. Och då kommer "ryck upp dig" för det kanske fungerar om du bara har en dålig dag.
Tack för avtrycket i bloggen!:) kram
Maria

Kommentera

Publiceras ej