är mitt huvud fullt av tankar och funderingar över kroppen. den fungerar inte som jag vill. jag blir frustrerad. känner mig kantstött och lite låg. 
 
tidigare i veckan kände jag av en början till ibs-skov och blev stressad. höll sig ganska okej ändå men det tog på psyket hårdare denna gång. jag måste höra av mig till vårdcentralen men ändå gör jag inte det. jag har inget förtroende för dem längre. men nu har jag i alla fall bytt central och hoppas på bättre. jag är trött på att höra att allt sitter i huvudet. inbillning. så förminskande.
 
min mage värker, det svider så förbannat. som ett hål i sidan som fräter. 
 
dock är det värsta dessa dagar all ledvärk. mina höfter, knän, armbågar och fingrar är värst. samt fötter och axlar men på lite mindre skala. det håller mig vaken, gör mig sängliggande. jag vet inte heller hur jag ska lindra det - rörelse, värme, kyla, yoga?
jag har haft ledvärk i några år men alltid hittat en "förklaring" - kallt väder, för mycket träning, för lite rörelse, stillasittande, muskelvärk etc. 
märker tydligt av det efter att en ätit socker och stärkelse men den är ständigt där, som en molande påminnelse. höfterna och armbågarna gör så o.n.t! 
har förstått att det kan sitta ihop med tarmproblem så det ger mig ytterligare en tyngd till att söka vård. men också en orolig tanke och insikt såklart. 
 
nu är jag rädd för all mat som förvärrar allt men står med inget kvar och är lite förvirrad. 
 
slutklagat för idag!
 
om en timme blir vi hämtade för att äta lunch på landet med svärfamiljen, blir skönt att åka iväg igen!
 
IBS, söndagsreflektion,

1 kommentarer

Rebecca

25 Jun 2017 11:26

Vet hur jävligt det är att leva med IBS! :( Den ständiga oron kring magen. Men att ovanpå detta ha väldigt ont i lederna också.. Usch måste vara väldigt jobbigt. Förstår att ditt psykiska mående inte är på topp... kram

Svar: Ja man tänker på mage, mat och toa-vanor dygnet runt hehe.. Så mycket planerande hela tiden. Lederna har blivit oroväckande men får se om jag tar mig i kragen och ringer VC. Gillar inte det. kramar
Maria

Kommentera

Publiceras ej