Uj uj, inatt snurrade vi båda i sängen fram till 1-2. Är så himla seg nu. Så irriterande ändå, eftersom jag inte hade något speciellt som cirkulerade i tankarna. Bara var. Och bara låg där. Kanske jag somnar bra inatt istället.
 
Ska iväg halv nio till bussen till litteratur-föreläsningen. Ser fram mot det! Gjorde jag redan igår. Är inne på barock + manerismen nu och allt en läser är bara så intressant! Jag älskar detta ämne. 
 
Dessutom fick jag igår reda på tentaresultatet på litteraturtentan jag skrev för två veckor sen- VG! Jag menar..jag som analyserade så mycket efteråt att jag trodde jag skulle faila. Så det kan bli. Så onödig stress. Precis som konsttentan, som gick bra, så ger det en boost i motivationen. Jag verkar ha rätt studieteknik, jag verkar få in sakerna i huvudet. Så motivationen till nästa veckas (försenade) tenta i historia är på topp minsann. Blir så glad över mig själv!
 
Igår hade jag en produktiv dag. Var ensam hemma igen från 8.30-21.30 så jag fick mycket gjort. Började med en tveksam joggingtur, kort sådan. Tveksam för att det killar lite i halsen och har känt på mig att sjukdom är på väg. Men endå inte liksom. Så jag tog det superlugnt och verkligen njöt. Det var så himla skönt ute också. Cirka 2 plus tror jag, det är perfekt. - 2 till 2+ är väldigt härligt väder. 
 
Sen pluggade jag på historia, gick och handlade, läste litteraturen, lagade mat, läste lite till osv. Väldigt bra måndag och vid gott mod. Unnade mig även nya kläder vilket händer någon gång var tredje-fjärde månad.
 
 
Hopp och iväg snart!
morgonkaffet,
Idag är en bättre dag. Har läst nästan hela dagen. Igår blev det en timme läsning tror jag. Huvudet var inte med, inte heller kroppen. Dels seg i huvudet från fredagen, sen var mensen på ingång vilket alltid sätter mig i sjukdomsliknande tillstånd med noll energi och massiv huvudvärk. Det blandat med dålig dag helt enkelt. Det blev lite bättre efter en timmes promenad i solen med podd i öronen. Bad om ursäkt för mitt lite frustrerande humör under morgonen hehe Åskmoln..
 
Men jag och Tomas hade en skön eftermiddag och kväll. Till min glädje stannade Tomas hemma på kvällen så vi maxade sällskapstid. Vid 16 var vi på Konstmuseumet men det var inget för mig. Deras utställning var alldeles för... symbolisk, allergorisk, jag vet inte hur man beskriver det. Abstrakt kanske?? Jag gillar konkreta saker att kolla på så jag slipper tänka fem, tio steg extra vad konstnären vill med det. En hög med gipsskivor sätter inte igång mitt sinne så att säga.
 
Tog en runda på stan innan vi handlade för kvällens middag. Man kan säga att jag drog ner nivån på matlagningen ju närmare kvällen vi kom. På dagen sa jag "jag vill göra sushi!", när vi var på museumet sa jag "jag kan göra linsbiffar ikväll istället", på stan kände jag att energin urlakades så det blev färdiga falafel till ugnsbakat. Men blandade egen sås till iaf så det var ju något. Creme fraiche med färsk pressad vitlök, peppar, salt och lite citronjuice. Det ugnsbakade blev morötter, potatis och sötpotatis. Sötpotatis känns som en lyxgrej att blanda i.
 
Sen blev det film- och pratkväll som var välbehövt och mysigt. Båda sov dessutom helt klubbade inatt så jag tror vi behövde det.
 
Att vi inte äter tillsammans eller samma mat stör ingen av oss och har absolut inte att göra med mina problem, som man förmodligen tror. Vi känner att det är enklast så bara. Vi båda var vana att laga mat till sig själv och på sina tider när vi flyttade ihop. Dessutom äter jag vegetariskt och ganska begränsat pga känslig mage (IBS). Vi äter helt skilda måltider gällande innehåll, och tider, så det skulle ju bara bli en ingång till irritation och stress över "vad äter vi idag och när??" som är onödig. Vi båda vill ha koll över ekonomin så att lägga sina egna pengar på sin egen mat och andra utgifter känner vi är det bästa. Man måste inte slå ihop allt man gör och har bara för att man är sambos.
 
Däremot är det inga problem att göra som vi gjorde igår - fixar mat tillsammans vissa kvällar. Som en dejt. Det blir liksom lite mer speciellt! Då kör vi vegetariskt för det är inget som Tomas är anti som en del frågar om. Vi hindrar inte varandras kost så att säga.
 
Idag har jag som sagt en bättre dag och endast tagit mig utanför dörren för att handla och sen bara legat i soffan med konstboken. Har de senaste dagarna haft känsla av sjukdom på ingång så vågade inte träna idag. Rullat lite med pilatesbollen mellan varven eftersom man får så jäkla dålig hållning när man ligger i soffan. Tomas är iväg och repar sen 14 så det har varit egentid. Nu vill jag dock ha hem honom snart hehe
 
Ny vecka börjar imorgon, dock inte med föreläsning så det blir en skön start!
 
söndagsreflektion,
Idag är både jag och Tomas trötta och lite bakis. Dock av olika orsaker. Han av en normal kväll på födelsedagsfest och jag från en hemmakväll som gick överstyr. Igen. 
Veckan har varit en bergodal-bana av PMS och stress och en del analyserande.
 
Sockerbakis är inget hittepå och inte roligt att ta sig igenom. Det ger liksom extra påslag såhär dagen efter och ökar bara på ångesten eftersom det påminner dig hela långa dagen om vad du gjorde för fel igår. 
 
Det är också en extra trötthet som lägger sig. Trött, skakig i kroppen och igensvullet ansikte. 
 
Det som även gör det än värre är att man sitter ensam. Det är så jäkla tragiskt och jag blir så trött på det. Min sambo är iväg och har en normal kväll för en 27åring och jag sitter hemma med det här. Jag var först iväg på restaurang med föräldrarna, som gick bra, för att ha gjort något denna fredag. Och jag kunde varit nöjd där när jag kom hem men det är så svårt. Ensamhet + helg + restaurangmat triggar, bland annat. Den där unna-sig-känslan är starkt och går snabbt överstyr.
 
Jag är till stor del känsloätare. Har jag upptäckt. Blandat med att jag går i den traditionella cirkeln av fasta-hetsätning-kompensation-fasta osv. Även rastlöshet är stor påverkan. Jag försöker utöka min intetsägande sociala sfär av nära relationer men det går inte så bra när man är introvert och osäker. Jag kan säga att jag är ganska avundsjuk på sambons sällskapsliv och funderar mycket på hur jag ska komma vidare.
 
Men vilka känslor är det jag försöker få bort? Och vad gör jag åt rastlösheten?
 
Sen är det här ett resultat av så mycket. Min relation till kropp har alltid varit negativ men relationen till mat börjar strula för kanske..7-8 år sedan. Det har skiftat form och "kategori" vilket nog gör att jag inte förstått problemet. Men jag tror det ligger ett grundproblem också- mitt kontrollbehov.
 
Min samvaro har varit ostabil sen jag var liten och än mer från och med studenten, där det började ta mer uttryck. Så det är det jag vill jobba med- grundproblemet. Inte rädsla för mat, inte ta bort träningen (min livlina och livsintresse) utan mitt kontrollbehov.
 
Nu kommer den där finfina linjen igen- mellan att skriva, förklara, prata om det och att omfamna sig med offerkofta. Det är till stor del därför jag inte pratar ingående med Tomas om det alltid. Som imorse. Jag ville berätta att det hade gått åt helvete igen, men ville inte förstöra hans morgon med samma tjat igen samtidigt som jag behöver få ur det. Men det lämnar ändå känslan av att inte ha fått fram det jag vill.
 
Jag söker inte medömkan, jag tror jag försöker förklara att jag inte orkar med det här längre. Men man tänker lätt att dem som inte själva sitter i det här innerst inne tänker "ja men sluta då! bara sluta överät, sluta analysera!". Att en inte kan sluta med ett visst beroende är till viss del förståeligt men just mat är svårare att förstå känns det som. Det är väldigt förknippat med disiciplin och duktighet.
Och ämnet är skambelagt för mig, även inför Tomas.
 
Men- igår var jag inne på vårdcentralens hemsida och loggade in på mina tjänster. Såg att man kunde söka tid via internet istället för att ringa. Så jag gjorde det. Bara sådär. Det är mycket lättare än att ringa dagen efter när man känner att man vill glömma allt och tänker att man ska "börja bli frisk från och med idag". Så jag skrev att jag ville träffa psykolog och varför. Skrev även att jag har försökt tidigare hos dem men vill inte hamna hos samma person igen eftersom hen inte borde jobba med patienter..
 
Så jag vet inte om jag har tagit ett första steg, igen, mot att träffa någon? 
 
 
Helt irrelevant men titta vår utsikt imorse! Nu är det även gått över till frostigt vitt, när solen gått upp.
 
 
psykisk ohälsa, ätstörningar,