Sitter och "laddar upp" inför psykologen om en timme. Jag är ej pepp. Inte idag heller. Låg senast igår och funderade igen om man kan avboka en timme innan. Men jag har även lovat Tomas att ge det ett försök. Så jag ska promenera iväg om 20 min.
 
Det är så tudelat. Jag både vill och inte vill. Rädd att sitta där igen och vara tyst och känna att det är hopplöst att vara där. Att ta tid från någon annan som har det värre. Allt liksom förvärrar känslan av att man är värdelös som inte kan handskas med problem, utan att behöva sitta där.
 
Just det också att jag vet vad som är problemet, jag vet att alla mina tankar inte är logiska eller sanning, jag vet verktygen och det - och ändå så går det inte. Så jag fattar inte vad jag ska göra där. Jag bara hoppas, hoppas, hoppas att jag hamnar hos någon som är bättre. Som inte sitter helt tyst en timme och väntar på att jag ska säga något, som frågar mig hur behandlingen ska se ut och när jag inte vet säger att "nej då går det inte att göra något". Eller som ifrågasätter det jag berättar som sist.
 
Hur kan man ifrågasätta en persons upplevelser?
 
Jag önskar det fanns teknik till att överföra allt jag känner, tänker och upplevt till personen ifråga, så man slipper momenten att förklara, gå genom och berätta allt innan man kommer till "problemlösningen". Jag kan rada upp allt i punktform, jag har gått igenom allt så många gånger, men jag kan inte förklara känslor däremellan, kopplingar, icke-kopplingar, hur det kanske var jobbigare/lättare än vad det låter som. A leder inte till B alltid. 
 
Nåväl. Hoppas illamående släpper efteråt som jag gått runt med snart en vecka.
Och jag är glad över att ha Tomas hemma hos mig!
 
 
psykisk ohälsa,
 
Tisdagen spenderades hemma igår. Jag har haft illamående några dagar och igår på morgonen kände jag att det inte skulle fungera att åka vinglande buss till och från Linköping och orka genom föreläsning. Så Tomas var iväg och jag kunde sitta på hans plats vid fönstret och skriva rent litteraturanteckningar och plugga. Skönt ändå.
 
 
Nu ser det ut såhär. Började redan igår, men det är fortfarande plus så det blir liksom inte långvarigt. Jag har varit inställd på vår, som många andra, när det i några dagar har varit barmark, soligt och vårfågelsång. Nåväl. Förhoppningsvis kommer jag ut på en runda idag i varje fall, jag gillar att springa i snö men blivit bortskämd med asfalt denna vinter. 
 
Mitt illamående sitter i men jag tror inte det är något magsjukt eller liknande. Jag trodde det i måndags men kom på att det förmodligen är nervositet och stress. 
Jag ska till psykologen på fredagmorgon och jag har, sen jag fick tiden för två veckor sedan, tänkt avboka den. Ungefär varannan dag känner jag "okej det blir bra" sen tänker jag "nej jag orkar verkligen inte" nästa dag. Så. 
Jag är ett geni på att framkalla scenarion i huvudet och jag har MASSOR utav negativa inför mötet.
 
Jag har försökt förr men slutar alltid med att man inte blir tagen på allvar, att det blir fokus på fel sak, att man inte kan förklara sig eller att man känner sig dum i huvudet. Jag har nog stött på fel personer och jag vet att det ofta kan bli såhär. Och att skriva det här får en nog att framstå som pessimist som inte tar emot hjälp. Men det är svårt att förklara för en annan människa vad som pågår. För det är så mycket jag funderar på. Och det är mycket att förklara, berätta, gå tillbaka till. Som jag inte orkar men måste för allt sitter ihop och måste komma ut. Dessutom har jag ofta upplevt att man får en stämpel som en störd som inte vet vad en pratar om. 
 
Så det blir att jag nu gått runt och övat på "försvarstal". Jag fick med mig så mycket skit från förra försöket för 1.5 år sedan att jag drar alla över samma kam. Men jag hoppas hen är vettigare denna gång. Inte samma person såg jag i alla fall. 
 
Nu ska jag sippa på mitt kaffe innan jag ska ge mig ut i vädret och till bussen! Och dra på den positiva sidan!
 
psykisk ohälsa,
Förra veckan blev ganska intensiv, för att vara Maria. Jag var ganska urladdad igår. Min energi går bara till en viss grad när det kommer till sociala biten och stimulans. Jag blir snabbt trött och svag. Men ändå glad såklart. 
Att det blev lite extra var ju för att jag var ensam hemme söndag-söndag, när Tomas var i Bryssel. Liksom tvingad till att hitta på saker. Man blir lätt bortskämd när man bor med någon. 
 
jag har lovat mig själv att skilja på mat och plugg, men ibland blir det kombinerat. men matro ska vara prio, egentligen.
 
Föreläsningarna mån-tors löpte på, samt plugget. Jag har fått mycket läst och repeterat mestadels inför tentamen om cirka en månad isch. I konst och litteratur har vi salstenta så jag fokuserar mestadels på det just nu genom att läsa och skriva ned anteckningar. Filosofin har en hemtenta vi redan vet om så den ska jag sätta mig med på torsdag, efter ämnets seminarium, för den ska in 10/3. Lika bra känner jag.
I historian är det också hemtenta men som gör mig lite nervös för det är stort ämne och lite lurigt att ha hemtenta i det, så det känns som att det kommer bli svårt. 
 
 
 
Träningsmässigt har det varit supervecka, verkligen! Jag började med ett längre pass på söndagen som satte smygstart på veckan.
Jag har lätt kunnat tagit mig ut på morgonen tis, tors, fre i skogen för spring och lek, då jag tis och tors började vid 13, och i fredags hade jag ingen tid på dagen att passa. Underbart!
 
På torsdagen gick det lite trögt i benen så jag vände ganska snabbt hemåt men tog en tur över Klingaberget intill. Där kom den orangea solen upp för berget så jag stannade till där och körde lätta backintervaller, med radio i lurarna och ett riktigt lyckorus! Hemma sen blev det handstående och lite yoga. Fint improvisationspass. 
 
 
 
På fredagen mellan 17-18 var jag på ett engångspass i en yogastudio i stan, som var inspirerat av yoga, pilates, balett, qigong m.m. som jag spontant anmälde mig till som utmaning. Allt var inte riktigt för mig kände jag men jag tar med mig lite saker därifrån. Det var väldigt känslomässigt förlösande så jag var gråtfärdigt på avslappningen sen för det släppte så mycket spänningar i kroppen. Ganska inspirerande ändå!
 
Direkt efter gick jag till en vän, svettig och lite småspeedad, men det var himla trevligt med sällskap och efter så lång tid också. När jag sen på lördagförmiddag fikade med mamma var jag som sagt lite socialt trött, men med mamma fungerar det ju ändå! Min mage började strula redan på fredagskvällen och gör det fortfarande, så lördagskvällen fick spenderas hemma.
Söndagen gick åt till tvätt och plugg med lite träning emellan, och en evig väntan på att Tomas skulle komma hem till slut på kvällen. Äntligen <3