Skulle ge mig själv sovmorgon till 7 idag. Hade lovat mig själv att ligga kvar i sängen. Men nej då. Vaken kl 6 med oro i krypandes i kroppen och tjugo minuter senare sitter jag med kaffekoppen i handen. 
 
Har under veckan gått upp strax efter 5 så det ligger väl kvar. Hade dock behövt sova för det är ju inte som att jag är pigg. Har senaste två veckorna vaknat med huvudvärk och illamående, precis som i våras. Fina tecken på stress och spänd kropp. Men så ligger jag mitt i vår utsträckta tentaperiod som inte tar slut förrän i mitten av januari så jag är inte förvånad!
 
Idag ska vi äntligen vara på hemmaplan med klassen, nämligen Konstmuseet i Norrköping. Behöver gå hemifrån vid halv elva så anledningen till att jag satte klockan på 7 är att jag vill hinna morgonspringa vid halv åtta. Ser så fram mot det, det har inte blivit av denna vecka tyvärr för jag har fått så himla långa dagar i skolan och behövt åkt med 6.50-bussen samt kommit hem efter 18 så jag har inte orkat.
 
Dessutom har jag och Tomas knappt träffats. Men så blir det periodvis antar jag. Vi har dock bokat in klätterdejt imorgon!:)
 
Men nu är det snart dags att ta sig ut i mörkret. Mm längtar. Få andas.
Har ni märkt att andningen stryker först vid stress? Denna ytliga, snabba andning som inte tar sig ner i lungorna ordentligt och skapar än mer kryp i bröstet? Både vaknar och somnar med den.
I dessa perioder får man påminna sig själv om att ta djupa andetag. Naturligt lugnande medel.
morgonkaffet,

Kommentera

Publiceras ej