Det känns som att kroppen ska sprängas idag. Jag har haft ett sådant ångestpåslag denna helg. Blandat med oerhört bra stunder också, såklart. Men det är ju de dåliga stunderna som fastnar. 
 
När det blir såhär så märks det ganska snabbt här hemma. Jag går runt och städar hela tiden. Sitter inte still. Upp och ner från stolen. Plockar undan, ställer saker rakt, viker ihop kläder, rensar saker etc.
 
Låter ju renligt och bra men det är kontrollbehovet som pockar. Som jag sa till Tomas igår när han undrade vad som hände - "Har jag inte kontroll på X så kan jag iaf kontrollera sakerna omkring mig". Detta kan appliceras på städning, mat, träning, studierna- allt som går att kontrollera. Pajjar ett område så överkompenserar jag med något annat för att känna att jag kontrollerar NÅGOT. Liksom strukturera, organisera, planera. 
 
Jag har fastnat i mina tankar och det är så svårt att släppa något man har börjat analysera. Det håller mig vaken, gör mig stressad. Det gör mig illamående. Det liksom kryper i kroppen, du kan känna pulsen slå så hårt. Just detta ämne som jag har i huvudet har varit konstant i över ett år. Ett område jag inte kan prata om med någon annan än Tomas just nu. Det är saker som jag har tryckt undan i flera år men som kom som ett stresspåslag för cirka 1.5 år sen och fastnat där. Jag insåg att det var en stor klump inom mig som jag trodde inte påverkade mig. Men det gör det tydligen. Eftersom vi pratar mycket med varandra om allt så har jag kunnat se närmare på det. Och nu kan jag alltså inte gå vidare riktigt. 
 
Sådär, då har jag skrivit av mig. 
Just nu är jag ensam hemma så det är jobbigt men jag tror Tomas kommer om en-två timmar.
 
Allt detta gör mig nervös inför yoga-retreatet som är om 3.5 vecka. Där det kommer vara långa stunder av tystnad, ingen distraktion på hela helgen av varken böcker, papper och penna, musik etc. Jag tror det kommer att komma fram oerhört mycket känslor och jag kommer inte hålla trycket. Jag bara hoppas att jag känner mig bekväm nog att släppa ut det bland okända personer. Bli tvingad till reflektion tillhör inte vardagen direkt så det blir intensivt. Speciellt efter den här perioden.
-------------------
Annars i helgen så har det inte hänt mycket. Väldigt lugnt för båda. Igår var jag ute på vift en del med både promenader och stros inne på Mirum. Bara sådär planlöst. Väldigt skönt! Pluggat lite grann, yogat. Faktiskt suttit vid målarblocket en del. Vi har dragit igenom 3 filmer vilket är rekord eftersom jag inte har ro att sitta framför film annars. 
Idag började jag med morgonlöpning tillsammans med en pod (om vanor passande nog) och i ett söndagslugnt city. När frukosten hade smält tog jag ett kort benpass som läspaus. Och nu har lunchen gått ner. 
 
Får se vad resterande dag bjuder på. Lite förberedelser för heldag i Valla imorgon är en sak.
 
Viss planering är givande och bra, som tur är!
psykisk ohälsa, söndagsreflektion,

Kommentera

Publiceras ej