Så mycket jag vill lära mig, så mycket jag vill läsa! Nästan frustrerande haha
 
Det är därför jag älskar bibliotek, det är därför jag vill jobba i den miljön. Tanken på att vara i ett rum där det är samlat så mycket kunskap, så mycket texter. Ord skrivna av historiska personer, så personligt, så mycket tankar och både vetenskap och funderingar. En sådan tillgång till en annan värld!
 
Det är svårt att förklara känslan men det är som historiska platser - tänk att någon har levt, gått, tagit i möblerna, målat den tavlan, plitat texterna för så många år sedan. Det hugger i magen när man ser historiska dokument, platser etc förstöras. Så betydelsefullt.
 
Jag är lite fundersam över vad jag vill göra med min utbildning, hur jag ska fortsätta därifrån sen. Eller rättare sagt - vad jag kan göra. Det är inte alltid självklara yrken eller framtid med utbildningar. Så många yrken man inte vet om , som man liksom 'halkar' in på. Jag vet vad som är intressant, vilka områden jag vill utforska. Jag finner nytt hela tiden. Men hur kommer en dit? Hur kan jag jobba med det?
 
Idag träffade vi vår litteraturlärare som vi inte haft förut. Underbar person! Verkligen brinner för sitt ämne, jobbar precis på det sättet jag vill, som jag har saknat i tidigare litteraturundervisning. Djupare analyser av texterna, verkligen diskussioner om olika perspektiv, samspelet med dess samtid etc.
Hon är också väldigt bra på att se alla, få med alla, lyssnar och spinner vidare på en tanke eller reflektion. Så det blir hälften föreläsning, hälften seminarium dessa dagar. En annan skillnad är att vi alltså har två föreläsningar under dagen, mot tidigare när vi endast hade en per gång. Jag som älskar litteraturen är överlycklig men kan tänka mig att det känns jobbigt om man inte är så inne i ämnet. Skulle t ex inte vilja ha dubbelföreläsning i historia.
 
Jag har, som sagt, de senaste dagarna få hjärnan i spinn på hur jag använda allt detta- mitt intresse, all kunskap. Dessutom använda mitt kontrollbehov och "allt eller inget"-tänk på bästa sätt. Liksom vända destruktiva egenskaper till något positivt!
 
Japp, jag har haft en utomordenligt dag.
 
Enda minuset är jag är själv hemma nu fram till söndageftermiddag. Tomas ska iväg till Polen med familj så det blir lite tomt vid sängdags, annars blir det nog som vanligt haha Nä men ska ju iväg till skola och sitta med läsning så det rullar nog på. Men på kvällarna är det som sagt tomt, när man är van att ligga och prata med någon.
Bra att sakna varandra!
 
Godmorgon från en betydligt gladare och lättare Maria! Jämfört med igår. Inatt har jag sovit ganska hårt, och ihållande. Inte mina vanliga uppvaknande. Lite mycket hetsiga drömmar men överlag känner jag mig helt utvilad. Vilken skillnad!
 
Sitter med kaffet, som jag började med att spilla ut halvt över datorn men nu är det i koppen igen. Smakade extra gott då jag var väldigt hungrig. 
 
 
Förbereder mina äggmackor som ska stinka på bussen om en timme på väg till Valla. Försöker att inte tänka på att jag kanske irriterar folk med lukten för det är en väldigt skön stund på dagen - hörlurar med musik eller pod tillsammans med god frukost med den fina utsikten som är längs med vägen till Linköping. Såhär tidigt brukar jag inte plugga på bussen utan det blir på hemvägen, eller om jag brukar åka senare. Funderar på att skaffa mig en liten matlåde-väska eftersom jag har både frukost och lunch med mig dessa dagar. Nu har jag dem i plastpåse istället för i ryggsäcken eftersom dem far upponer när man går. 
 
Precis som i onsdags kör jag mina två timmar på biblioteket, på morgonen 9-11, innan dagens föreläsning 13-15 med plugg och medtagen lunch däremellan. Kommer hem halv fem, fortsätter att läsa, ska träna lite osv. Dessa dagar är mina bästa tror jag - med hela dagen planerad men utan stress mellan punkterna.
 
Liten rivstart på veckan. Bra måndag tror jag! :)
morgonkaffet,
Det känns som att kroppen ska sprängas idag. Jag har haft ett sådant ångestpåslag denna helg. Blandat med oerhört bra stunder också, såklart. Men det är ju de dåliga stunderna som fastnar. 
 
När det blir såhär så märks det ganska snabbt här hemma. Jag går runt och städar hela tiden. Sitter inte still. Upp och ner från stolen. Plockar undan, ställer saker rakt, viker ihop kläder, rensar saker etc.
 
Låter ju renligt och bra men det är kontrollbehovet som pockar. Som jag sa till Tomas igår när han undrade vad som hände - "Har jag inte kontroll på X så kan jag iaf kontrollera sakerna omkring mig". Detta kan appliceras på städning, mat, träning, studierna- allt som går att kontrollera. Pajjar ett område så överkompenserar jag med något annat för att känna att jag kontrollerar NÅGOT. Liksom strukturera, organisera, planera. 
 
Jag har fastnat i mina tankar och det är så svårt att släppa något man har börjat analysera. Det håller mig vaken, gör mig stressad. Det gör mig illamående. Det liksom kryper i kroppen, du kan känna pulsen slå så hårt. Just detta ämne som jag har i huvudet har varit konstant i över ett år. Ett område jag inte kan prata om med någon annan än Tomas just nu. Det är saker som jag har tryckt undan i flera år men som kom som ett stresspåslag för cirka 1.5 år sen och fastnat där. Jag insåg att det var en stor klump inom mig som jag trodde inte påverkade mig. Men det gör det tydligen. Eftersom vi pratar mycket med varandra om allt så har jag kunnat se närmare på det. Och nu kan jag alltså inte gå vidare riktigt. 
 
Sådär, då har jag skrivit av mig. 
Just nu är jag ensam hemma så det är jobbigt men jag tror Tomas kommer om en-två timmar.
 
Allt detta gör mig nervös inför yoga-retreatet som är om 3.5 vecka. Där det kommer vara långa stunder av tystnad, ingen distraktion på hela helgen av varken böcker, papper och penna, musik etc. Jag tror det kommer att komma fram oerhört mycket känslor och jag kommer inte hålla trycket. Jag bara hoppas att jag känner mig bekväm nog att släppa ut det bland okända personer. Bli tvingad till reflektion tillhör inte vardagen direkt så det blir intensivt. Speciellt efter den här perioden.
-------------------
Annars i helgen så har det inte hänt mycket. Väldigt lugnt för båda. Igår var jag ute på vift en del med både promenader och stros inne på Mirum. Bara sådär planlöst. Väldigt skönt! Pluggat lite grann, yogat. Faktiskt suttit vid målarblocket en del. Vi har dragit igenom 3 filmer vilket är rekord eftersom jag inte har ro att sitta framför film annars. 
Idag började jag med morgonlöpning tillsammans med en pod (om vanor passande nog) och i ett söndagslugnt city. När frukosten hade smält tog jag ett kort benpass som läspaus. Och nu har lunchen gått ner. 
 
Får se vad resterande dag bjuder på. Lite förberedelser för heldag i Valla imorgon är en sak.
 
Viss planering är givande och bra, som tur är!
psykisk ohälsa, söndagsreflektion,