Divalater... eller bara hjälpbehov. Jag känner mig minst sagt jobbig och krävande här hemma. Igår fick jag ett stort släng av "jag kan själv" även om jag hade lovat mig själv att ta det lugnt. Men det är svårt. 3.5 vecka där jag inte har kunnat diska, städa, knappt torka mig efter dusch, fixa en kopp kaffe osv. Dessutom klagar Tomas inte en enda gång vilket nästan ger mig dåligt samvete. Han är så omtänksam!
 
Imorse började jag diska lite koppar för att komma fram på diskbänken. "Sluta diska-nu!" hör jag från sängen. Suck. Men det är bra också, jag vet det.
 
Imorse fick jag med Tomas på morgonpromenad i solen. Skön start på dagen och ännu bättre när man går tillsammans. Sen hoppade jag in i duschen för idag var det dags att byta tejp igen. Tog över en halvtimme men nu sitter jag äntligen med kaffe och radio. Jag tycker det är lite obehagligt att dra bort tejpen, det känns som och ser ut som att bröstvårtorna/vårtgården liksom ska följa med. Att det sitter löst. Förmodligen för att det är sytt inifrån så "fogarna" är inte fastsatt helt ännu. Usch. Men det ser bra ut annars. Ska ringa Gunnar idag och höra om jag inte ska fortsätta med ny pencillinkur eftersom jag fortfarande blöder till och från och har ett mindre, öppet sår. Dessutom har jag nytt blåmärke så jag är orolig för ännu en blödning. Fattar inte vad det kommer ifrån!
 
Nåja idag är ny dag, ny vecka och SOL! :D
 
Annat var det igår. Regn nästan från natt till natt. Uppehåll några gånger och då gick vi för att handla och på kvällen tog vi kvällspromenad där kvällssolen faktiskt kom fram.
 
 
Jag gillar våran utsikt :) Känns inte som bostadsområde direkt.
 
 
 
Tvättade min topp igår, så gott det gick i handfatet. Den drar åt sig vattnet något oerhört så det tar några timmar att torka. Jag körde med hårtorken till och från tills Tomas kom hem och kunde ta fram stora fläkten. Undrar om jag någonsin kommer bli trygg utan den svarta toppen haha

Kommentera

Publiceras ej