Kanske är det inte den smartaste planen att gå upp kl 7 en nyårsafton och jag var inte populär imorse när klockan ringde. Men jag kände att om jag vill hinna pricka av mina "måsten" idag så fick det bli så. Jag gillar att ha tid framför mig, att i lugn och ro kunna välja vad jag ska göra. 
 
Idag vill jag morgonträna, även om det tar emot att gå ut i blåsten. Tanken är utelöpning så jag vill vänta en timme till så ljuset kommer. Kanske hamnar på gymmet ändå, får se. 
Och i och med morgonträning vill jag hinna dricka kaffe i lugnet så då blir det lite tidigare. Jag måste ha mitt kaffe på morgonen för att kicka igång magen. Kaffe ska vara dåligt för IBS men det är nästan enda gången jag får igång den.. 
 
Sen idag tänkte jag pricka av plugg så mycket som möjligt, handla förnödenheter, powernapa så jag orkar med lång kväll,göra ordning mig etc. Det blir kämpigt ikväll för en som är van att lägga sig vid 21-22.
 
Men jag ser fram mot det! Jag behöver nyår, jag behöver nystart. Jag gillar känslan att byta kalenderår även om det känns likadant 1 jan som 31 dec. Man kan liksom pricka av året, se tillbaka och lägga kvar året där. På ett positivt sätt! Jag kanske ska summera år 2016 för personligen var det så mycket nya grejer för mig.
 
Nåväl. Om man skulle dra igång snart kanske.. Det är en seg morgon.
 
 
En annan kaffemorgon, från Tomas land 2015.
morgonkaffet,
Till Tomas födelsedag, i onsdags, hade jag bakat två brownies med fudgetopping. Nästan allt blev platt men ändå gott! Jag vet inte vart det blev fel? Men det gick uppenbarligen åt för det som blev kvar av två formar var det här.
 
 
Fudgen skar sig lite men smakade ändå bra. Kanske berodde på chokladen eller temperaturen. 
 
125 g smör
2 ½ dl strösocker
1 dl kakao
1 nypa salt
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
1 ½ dl vetemjöl

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret i en kastrull. Blanda ihop socker, kakao, salt, vaniljsocker och ägg i bunke, häll i smälta smöret och vispa runt. Häll i mjölet lite i taget tills det blivit en slät smet.

Lägg i ett bakplåtspapper i en form. Jag hade en mindre ugnsform. Jag började med en stor men såg att smeten aldrig skulle räcka till det och hällde över till en liten.

Häll smeten i formen och bred ut den med en slickepott så gott det går ut till kanterna. Lite trixigt med knöggligt bakplåtspapper men det ser hemmagjort ut. Grädda kakan mitt i ugnen i 20 min, texta om kakan är kladdig eller ej med knivblad. Låt den svalna i formen och stoppa i kylen. Gör fudgen!

 

1 ½ dl vispgrädde
120 g mörk choklad (hade mörk choklad med havssalt)
½ tsk smör

Det som förmodligen blev galet med fudgen var att jag höftade med måtten.. Ska var 200 g choklad men det hade jag inte. Men smakade bra och jag täckte det med pudrat florsocker!

Koka upp grädden, i med chokladen i bitar och smöret. Blanda tills allt är smält och ställt bunken i frysen 1-2 timmar. Häll/smeta ut det på kakan och in i kylen några timmar till. Funkar därmed bra att förbereda en dag eller halvdag innan! Pudra över florsocker innan servering.

Jag hade först tänkt skriva om nattens bryt, som gjorde så att Tomas nu ligger kvar och sover samt jag sitter med svullna ögon. Men sen tänkte jag - det blir så deppiga inlägg jämt! För grejen är ju att det är lättast att skriva när det är om negativa saker. Jobbiga ämnen. Eller starkt påverkande händelser, tankegångar. Det gör att det mest blir negativa inlägg och man kanske får en känsla av att Maria är negativ dygnet runt.
 
Så är det ju inte. Jag är glad av mig vanligtvis. Allt jag skriver om, kretsar inte ständigt i huvudet. Det hade ju varit riktigt jobbigt. Det som ibland sker, speciellt igår eftersom kväll/natt är tanketid, var att bägaren rann över.
 
Jag har de senaste veckorna rannsakat händelser i både uppväxt och vuxenliv, fått ihop orsak-verkan och kort sagt - igår rann det över. Ilskan, tröttheten men framförallt frustration och ledsamhet. Jag är helt uttömd på energi idag. Jag önskar ibland jag kunde skriva om allt för att få ner det men det är så svårt. Det går inte sätta ord på vissa saker. Inte ens i privata dokument.
 
Därför har jag inte gärna basunerat ut allt jag känner och tänker. Jag skriver gärna om privata grejer men det här med tolkning, via text, blir lätt fel. Det känns också lite konstigt ibland att träffa folk jag vet har läst vissa inlägg. Folk vet saker om mig även om jag inte berättat om det, muntligt. Det är så himla skevt när man tänker efter. Samtidigt som jag inte riktigt bryr mig nämnvärt. Jag jobbar mer på att försöka låta bli att fundera på vad folk tycker och tänker.
Det må låta självcentrerat men jag tror de flesta ändå är måna om sin representation. Sen den här tudelade känslan av att vilja skriva av sig utan att väcka "tyck synd om mig"- känslan. Det blir som en ond cirkel. Att övertyga om att det inte är syftet, kanske påvisar ytterligare? Därför ska man kanske inte tänka alls
 
Mitt issue är väl att jag inte vill att vissa ämnen blir tabulagda vid samtal. Eller tryckt spänning om man nämner ett känsligt område osv. För det är lite både och för mig.
Jag pratar gärna om laddade ämnen men inte vid alla tillfällen och beroende på inriktning av samtalet. För att det är triggande ämnen och man kanske är stark nog. Är vi två så sure men inte vid kompishäng kanske. Det är ju inget glädjehöjande samtal direkt. Detta är en anledning till att familjen är omedveten om allt.
 
Samtidigt måste man ju inte prata om allt, om man inte vill. Jag tycker man kommer långt med att dela med sig till närmaste man litar på, i mitt fall Tomas. Man behöver någon som kramar om en hårt, och om o om igen talar om att det är okej att känna som en gör, att det är okej att vara arg, ledsen och uppgiven, att det löser sig, att en finns där för en. 
Jag önskar alla hade en sån hos sig.
 
 
trött, nybliven 27-åring från i onsdags! på kvällen hade jag fått ihop flera goa vänner att komma på överraskningsfirande vilket blev väldigt roligt och oerhört uppskattande! :) 
det var svårt att smyga med bakandet under dagen och komma med undanflykter som väckte misstankar. men det viktigaste var glädjen som  kom med allt!
psykisk ohälsa,